 |
| Höga visan enligt Chagall, kärleksparet på vandring utanför staden |
En sak som den kristna tron ofta anklagats för är att vara fientligt inställd mot sex. Jag säger förstås inte att kristna aldrig varit anti mot sexualitet men jag vill argumentera för att det egentligen är oförenligt med en bibliskt grundad kristen tro.
Den första gången vi möter människan i bibeln är i första moseboken. Mannen och kvinnan står nakna inför varandra i Guds närvaro och mannen brister ut i tacksamt jubel över kvinnan som han fått att dela livet med. Kropp och själ är skapade av Gud och skapade gott. Ingenting är dåligt bara för att det är kroppsligt. Tvärtom. Kristendomen handlar ju om Gud själv som blev kött för att rädda denna fysiska värld. Allt kroppsförakt är ytterst sett förnekelse av Jesus Kristus.
Den som läst Höga visan i gamla testamentet kan omöjligt påstå annat än är där dryper det av åtrå och erotik mellan huvudpersonerna. Bildspråket är förtäckt men inte alltför svårt att ”koda av”. Det är som om vi återigen befann oss i Eden, två människor är nakna till själ och kropp inför varandra och det är något mycket gott. Om än inte okomplicerat, ens i höga visan. Kärleken rymmer också mycket smärta.
Dessutom hittar vi en brokig väv av kärleksrelationer på olika håll i bibeln. Bibeln är väldigt realistisk på så sätt att den aldrig skönmålar kärleken och säger att det är lätt, mänskligheten lider ju av syndens härjningar på alla plan. Även sådana storheter som Abraham och kung David har påtagligt trassliga relationer.
Ur allt detta kan man tydligt läsa ut att kärlekslivet är en sårbar punkt för oss människor. Vi kan komma varandra väldigt nära och det kan vara fantastiskt, men det kan också vara destruktivt och sårande. Kärleken måste rymmas i en relation där man kan känna sig trygg och säker på varandras trohet. Hjärtan är lätta att krossa och därför måste kärlek paras med överlåtelse.
Jag skulle utifrån detta korta resonemang alltså mena att det är ett stort missförstånd att kalla kristen tro fientlig mot sex. Samtidigt är sexualiteten en gåva som kan göra stor skada om den missbrukas. Så att vi behandlar andra som objekt eller förnedrar oss själva eller andra på något sätt. Den logiska konsekvensen är hävdandet av trohet, av att underordna sig varandra, och av äktenskapet med dess löften.
Jag vet att det jag skrivit kanske inte är lättsmält för alla men visst är det logiskt?
Lämna ett svar