Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Perelandra, C.S Lewis bästa bok

Enligt C.S Lewis själv var Perelandra, jämte den mindre kända ”det rätta ansiktet”, den bok han var mest nöjd med. Jag har just läst om den och är återigen mäkta imponerad.

Perelandra är del två av tre i det som kallas Lewis science fiction-trilogi. Vi får följa språkprofessorn Ransom som även var huvudperson i ”utflykt från tyst planet” (ganska kass titel i översättning av”out of the silent planet”) på resa ut i rymden. Där ställs han inför en oförstörd men hotad ung värld och kastas in i en fascinerande kamp mellan gott och ont. Den som kan sin kristendom hittar som vanligt likheter med en mängd teologiska tankar och bibliska motiv, det gör inte det hela sämre även om handlingen är stark i sig.

Jag har tidigare skrivit på bloggen om hur viktigt det är med skönlitteratur som belyser och exemplifierar de kristna tankarna om livet och där står Perelandra i särställning, här får vi smaka på paradiset och känna hur det kryper i kroppen när ondskans makter rör på sig. Lär hela serien du, det är en fantastisk läsupplevelse!

Har du läst den? Vad tyckte du?

Kommentarer

3 svar till ”Perelandra, C.S Lewis bästa bok”

  1. Profilbild för Rosa

    Nja på nåt sätt ville den inte fastna på mig. Jag kanse inte behövde den när jag läste den. Däremot ”den stora skiljsmässan ” satt som en smäck hos mig..

  2. Profilbild för Urban

    Jag läste den häromåret. Av någon anledning har jag fortfarande inte läst den tredje i serien. Jag vill minnas att jag tyckte Perelandra hade starka paralleller till någon annan av Lewis böcker men just nu kan jag retsamt nog inte erinra mig vilken. (Det finns ju inslag av både Min morbror Trollkarlen och Silvertronen men jag vill minnas att det var en enskild titel.) Jag imponerades hursomhelst stort av världsbygget, som jag efter att ha fikat med fantasyförfattare kallar det. Lewis är mycket skicklig på att skapa världar med helt egna förutsättningar. Man tycker ju att det mesta borde vara gjort men nix. Han presenterar en flytande värld där vi vanliga människor inte kan gå. Jag tyckte också att boken innehöll en hel del spännande resonemang (även om jag tror att jag eller Lewis missade någon övergång) och att kampen -först med ord och sedan mera handfast – var spännande. Jag vill minnas att jag fick en del puls av den där jakten över vattnet. Däremot vill jag minnas att slutet var i längsta laget. Jag tror jag läste det där en rätt sen eftermiddag på pendelbussen och den avslutande lovsången uppskattade jag säkert inte efter förtjänst.U.J.

  3. Profilbild för Tomas Jarvid

    Stora skilsmässan är sannerligen ett mästerverk Rosa!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.