Utnyttjande av andra är vi nog överens om är ont. Om inte annat när det drabbar oss själva… |
Jag har nämnt en del om olika Gudsbevis i tidigare bloggposter. Generellt sett är jag skeptisk till att man egentligen skulle kunna bevisa Guds existens så att det blir omöjligt för någon annan att inte hålla med, våra trosföreställningar beror dessutom på så mycket mer än blotta förnuftet. Å andra sidan gäller omvänt att ingen ateist kan bevisa Guds ickeexistens på något tvingande sätt heller. Slutsatsen av detta är att i grund och botten är det en slags tro både teist och ateist håller på med, i alla fall i betydelsen försanthållande man inte kan bevisa.
Jag hörde en gång Anders Piltz (tror jag, möjligen var det Ulf Jonsson) tala om gudsbevis i teologiska rummet i p1. Han beskrev sin tro som att han hade nappat på ett erbjudande. Jesus gör anspråk på att vara den som visar oss Guds rätta ansikte och om vi nappar på ”erbjudandet” fortsätter vårt sanningssökande utifrån det. Ifall vi kan veta något om Gud beror det nämligen på att Gud väljer att ge sig tillkänna, inte på att vi lyckas nå fram till Gud med vässat intellekt.
Hur som helst är en del ”gudsbevis” mycket intressanta som argument betraktat. Ett jag framförallt brukar tänka på är det ”moraliska gudsbeviset”. Argumentet ser ut så här:
1, Det finns objektiva moraliska värden (gott och ont, rätt och fel)
2, Objektiva moraliska värden förutsätter att det finns en måttstock utanför människan själv som sätter standarden. Till exempel Gud.
3, Alltså finns Gud eller något annat övernaturligt som förklarar moralens existens.
Jag tror att för de flesta postmoderna människor är det punkt 1 som väcker mest invändningar. Finns det verkligen objektiva moraliska värden? Det får du fortsätta tänka på men jag menar definitivt att det är så. Det finns givetvis mycket i moraliska föreställningar som växlar mellan olika kulturer men också sådant som är sig likt. Framförallt LEVER ALLA MÄNNISKOR SOM OM det fanns objektiva moraliska värden. Även om en del skulle säga emot det rent intellektuellt så är det annat när livet drabbar. Att en oskyldig blir dömd till döden, det reagerar vi alla på som något ont. Att rättvisan segrar på slutet reagerar vi alla på som något gott. När det kommer till kritan lever vi i vardagen som att moral var på riktigt allihop.
I filmen nedan lägger Peter Kreeft ut texten lite mer om argumentet. Lyssna och tänk.
Vad säger du om argumentet?
Lämna ett svar