 |
| Theseus dräper Minotaurus, bildkälla www.knossos-kreta.net |
I en grekisk myt berättas det om kung Minos av Kreta. Hans fru hade blivit havande med en tjur som havsguden Poseidon sänt dit och födde sedan en monstruös avkomma. En varelse med människokropp och tjurhuvud; Minotaurus.
Kung Minos skämdes så mycket över denna varelse att han ville gömma den för världen. Han lät bygga en stor labyrint som var helt omöjlig att hitta ut ur och där fick Minotaurus bo.
Men han var ju ändå tvungen att hålla Minotaurus vid liv. Och Minotaurus ville äta människor. Varje år krävdes det sju unga män och sju unga kvinnor som föda. Dessa hämtade givetvis kung Minos från fastlandet istället för från sitt eget folk.
Oftast använder vi ordet ”myt” helt enkelt för saker som inte är sanna, men egentligen betecknar ordet historier med existentiell betydelse. Myter säger något om hur det är att vara människa och sett på det sättet är en riktig myt alltid sann.
Myten om Minotaurus talar till mig som en bild av skam. Vi har alla sådant i våra liv som vi skäms över och försöker dölja. Ofta kanske vi fått skammen överförd på oss av andra eller fått den i arv. Och vi kan göra stora ansträngningar för att dölja det vi skäms för. Trots det blir vi inte riktigt kvitt eländet. Vi kanske precis som kung Minos tar ut eländet på andra, att umgås med oss blir minerad mark där vem som helst kan bli attackerad för egentligen obetydliga saker.
Historien om Minotaurus slutar med ett hjältedåd. Hjälten Theseus anmäler sig frivillig som en av de sju unga männen. Kungens dotter blir förälskad i honom och ger honom ett hjälpande råd hon fått från labyrintens skapare, Daidalos. Theseus tar med ett garnnystan som han rullar ut efter sig. Sedan dräper han Minotaurus med sina bara händer och följer sedan garnet ut ur labyrinten igen.
Enligt den kristna tron finns det en sådan hjälte som vill följa oss in i skammen i våra liv, Jesus Kristus. Han som gick i döden på korset vill gå med oss i det som är mörkast i våra liv, besegra det onda och föra oss ut i det öppna. Själva rår vi inte på skammen. Vi behöver hjältar (andra människor också förstås) som härdar ut att gå med oss in i det skamfyllda utan att döma oss.
Jag har också skrivit senare om hjälten Odysseus och hur han stod emot sirenernas sång.
Jag har också skrivit om hur man kan tänka om mytiska inslag i Bibeln, är Bibelns berättelser myter?
Lämna ett svar