När vi var nyförlovade fick vi ett råd från en sedan länge lyckligt gift man. Det handlade om prioriteringar i livet:
På fjärde plats finns arbetet. Det är viktigt att ha en uppgift och förhoppningsvis trivs man med den men arbetet får aldrig få högre plats än så i vårt hjärta. Ibland kanske man också måste se över hur mycket av sin totala tid som läggs på arbetet. Arbetet är också det enda på trappan som det är ok att se som ett medel mer än ett mål i sig.
På tredje plats finns vännerna. Vi behöver vänner och vänner behöver oss. Personliga relationer måste alltid få ta av vår tid och få vår uppmärksamhet för att kunna leva vidare. Dock bör vänner inte bli som kilar, eller konkurrenter, till parrelationen.
På andra plats finns barnen. Notera att de är på andra plats. Barn behöver sina föräldrar på alla plan och måste givetvis alltid få vad de behöver. Att barnen ligger på andra plats istället för på första, som man kanske först tänker, beror på den punkten som följer nu:
På första plats finns relationen till din livskamrat. Den måste alltid vara den allra viktigaste eftersom den är navet i familjen. I en ömsesidig kärleksrelation till en annan vuxen kan vi hitta stöd och kraft tillsammans. Om vi har en stark gemenskap tillsammans kan vi finnas till för barnen. Med färre allvarliga konflikter, som kanske annars följer, blir det också en tryggare miljö för barnen.
Detta är alltså en slags mental karta för hur vi kan se på olika områden i livet.
Det är också viktigt att tillägga att det inte är en enkel sak att ha en relation. Det är inte för intet som många relationer någon gång får problem. Det är också just därför som relationen hamnar på första plats, den kräver tid och omsorg.
Ett exempel på en, ur denna synvinkel, dålig prioritering är den som var (och är?) vanlig bland kristna familjer förr. Kanske speciellt bland de som var utsända som missionärer:
GUD, KALLELSEN, BARNEN
Var den egna parrelationen hamnade kan man fråga sig, förmodligen togs den bara för given, mannen och kvinnan hade sina uppgifter och respektive plats i livet. För en kristen ska Gud inte ses som en konkurrent till någon i trappan ovan. Tron får inte vara något vid sidan av det vanliga livet utan får finnas med i alla stegen.
Lämna ett svar