Vad betyder Halleluja egentligen? Gästblogg av Simon Joelsson


Simon med kaffe, Halleluja.
Jag har bett Simon Joelsson, nyligen prästvigd och i tjänst i Lidköping, att skriva och förklarar ordet ”Halleluja” här på bloggen. Simon har läst massor av hebreiska så han är den jag brukar vända mig till med språkfrågor. Stort tack Simon!
Du som last bloggen ett tag minns att jag tidigare skrivit om ordet Hosianna och ordet Amen och vad de betyder. Du som inte läst de inläggen tidigare kan ju göra det nu istället…
Nåväl, Simon har ordet:
Ordet halleluja
Halleluja är ett ord på hebreiska, alltså språket som Gamla testamentet är skrivet på. När ordet förekommer i Nya testamentet, som är skrivet på grekiska, är det alltså ett hebreiskt låneord.
I svenska biblar översätts ordet i allmänhet inte, utan det står ”halleluja”. På något enstaka ställe är det översatt till ”Prisa Herren”, vilket är den enklaste svenska översättningen. I 1917 års översättning står det ”lova” i stället för ”prisa”. 
Förledet ”hallelu” förekommer också ensamt, riktat mot olika synonymer till Gud. Exempel på det är början av Psaltaren 135: ”Halleluja! Prisa (hallelu) Herrens namn! Prisa (hallelu), Herrens tjänare!”
Ordet har tre led.
  • Hallel. Det är ett verb som betyder ”lovprisa”, ”lova”, ”prisa”, ”hylla” osv. Om man lovprisar sig själv betyder det ”skryta”. Det vanligaste är att lovprisningar är riktade till Gud, men ibland blir avgudar lovprisade (Dom 16:24), och Abrams fru Saraj blev det  när faraos hovmän berättade om hennes skönhet (1 Mos 12:15).
  • -u. Det är en ändelse som förvandlar verbet till imperativ plural, dvs. en uppmaning till flera. Det kan vara en uppmaning till andra troende, eller till annat skapat, som i Ps 69:35 eller 150:6.
  • Jah. Detta är en kortform av Guds heligaste namn, som är så heligt att det egentligen inte ska uttalas alls. Därför använder man förkortningar i stället. Namnet översätts ”Herren” till svenska.

Vad betyder halleluja?

Hebreiska läses från höger till vänster

Vi använder ordet halleluja i allmänhet som ett glädjerop när vi själva är glada, och det är en uppmaning riktad till andra. Ofta talar man också om sin egen lovprisning i samma andetag, som i slutet av Psaltaren 104: ”Välsigna Herren, min själ! Halleluja (‘lova Herren, ni andra’)!” 
Det är alltså ett försök att få med andra i sin glädje över Gud.
Såvida man inte heter Leonard Cohen och skriver en låt med rubriken ”Hallelujah”, och låter fjärde versen sluta med orden: It is not a cry that you hear tonight. It’s not some pilgrim who has seen the light. It’s a cold and it’s a broken ’hallelujah’. Men: i och med att ”halleluja” är en uppmaning riktad till andra, så kan Cohens text tolkas som en bön om hjälp med att prisa Gud när man själv inte har kraft att göra det.
I Bibeln förekommer ordet inte så mycket som man kan tro. Det finns bara med i Psaltaren och Uppenbarelseboken. 
Första gången är som avslutning av Psaltaren 104, som är en hänförd hyllningspsalm över hela skapelsens komplexitet och skönhet. I slutet tycks tankarna gå till dem som vill fördärva den fina ordningen som Gud har gjort, med orden:
”Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!” (Ps 104:35)
Totalt finns ”halleluja” med i Psaltaren 27 gånger (lika många som Nya testamentets böcker).
I Uppenbarelseboken finns det med några gånger i kapitel 19, efter att det stora Babylon är störtat. Babylon är en symbol för ondskans sista utpost på jorden. Bibelns sista halleluja-rop är ”Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning” (Upp 19:6). 
Det första halleluja-ropet är en bön om att Guds godhet ensamt ska få regera. De sista halleluja-ropen beskriver hur den bönen fått sitt svar.

9 kommentarer

villacalifornia säger
29 maj 2013 – 07:46

Tack för en intressant redogörelse

Magnus N säger
29 maj 2013 – 01:31

Världens bästa gästbloggare!

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 10:24

Med grym grafik och allt!

Lärande säger
1 juni 2013 – 10:34

Tack, Simon!

Lärande säger
1 juni 2013 – 10:34

Tack, Simon!

Gerd ♥ säger
5 juni 2013 – 07:12

Tack, detta var intressant!Jag är liksom uppväxt med Halleluja i min familj, mina föräldrar var djupt kristna.För mig betyder Halleluja helt riktigt Glädje!

Inger Hallqvist säger
1 november 2016 – 08:45

Så intressant och pedagogiskt!
Tusen tack.
Inger

Tomas Jarvid svarar
1 november 2019 – 08:16

Det är en bloggpost som legat länge men som stadigt hittar nya läsare. Väldigt roligt, och kul att du hittat hit Inger!

Lollo säger
1 december 2016 – 08:11

Om man är riktigt påläst, så betyder halleluja, lovprisa Jah.
Jah= Guds namn. 2 Mos 3:15
Som det kan läsas i mönsterbönen,
Fader Vår, som är i himmelen. Helgat varde Ditt NAMN.

Tomas Jarvid svarar
2 december 2019 – 08:16

Hej Lollo! Själva ordet Halleluja finns ju knappast med i Fader vår eftersom den är skriven på grekiska först men det är verkligen en fascinerande parallell du berättar om!

linda säger
15 december 2016 – 02:02

Hej! JAH är en förkortning av Guds namn som är Jahve eller Jehova. Namnet finns över 7000 ggr i grundskrifterna i bibeln som JHVH, då hebreiska språket inte skriver ut vokaler. Den rätta översättningen av hallelujah är alltså: Prisa Jahve eller Prisa Jehovah. Då vi alla vill att människor ska använda vårt egennamn vi tilltal och inte använda en titel , såsom tjej, kontorist, mamma, och dyl. så tror jag nog att Gud vill att vi använder hans namn också.

Tomas Jarvid svarar
15 december 2019 – 08:16

Hej Linda och välkommen hit! Jag tror Simon ansluter sig till en gammal tradition att inte skriva ut ett namn ur bokstäverna JHVH utan istället säga Herren. Annars nämner han ju också det du skriver om Jahves namn. Huruvida Jahve verkligen är Guds namn eller ytterligare en titel är en lurig fråga, jag vet ju att till exempel jehovas vittnen tycker det är viktigt att använda det som namn och att rastafaris använder ”Jah” som namn. Själv fortsätter jag nog med Gud eller Herren. Vill man tala personligt vid namn kan man ju annars alltid säga ”Jesus”.

Jag har laddat i åratal för att skriva något om JHVH men det har inte blivit av, kanske för att det är så mycket som är oklart. Nu kanske tiden är inne?

Anne säger
23 december 2017 – 12:54

Mycket intressant och pedagogiskt. Jag har läst någonstans att Jehova egentligen är ett noanamn för Jahve. Tydligen med vokalerna från ordet Adonaj som judar använder istället för JHVJ. Stämmer det? Har vi i svenskan använt något noanamn för Herren?

Tomas Jarvid svarar
26 december 2019 – 08:17

Hej Anne! Jag vet ju att man kallat Gud för Jehova i gamla tider i svenskkyrkliga sammanhang också så det är väl i så fall det som finns vad jag vet. Det stämmer hursomhelst att jehova är en blandning av vokalerna till adonaj och konsonanterna jhwh. Man satte ut de vokalerna kring ordet för att ingen skulle glömma sig och uttala Gudsnamnet av misstag.