Idag, den 13e juni firar jag tre år som präst. Min kollega Pierre har meddelat att det innebär att jag kan titulera mig läderpräst. Först 2021 är jag stålpräst. Det blir något det.
Men något ännu större hände för 31 år sedan. Då blev jag nämligen döpt in i kristi Kyrka. det skedde i Brunns kyrka utanför Ulricehamn. Själv minns jag inte så mycket men har ändå mycket glädje av mitt dop. Det betyder ju att allt det där Jesus gjort gäller också för mig, inte bara ”i allmänhet”.
Att det ligger på samma dag som prästvigningen är också en återkommande påminnelse till mig att guds omsorg om mig inte bygger på mina prestationer. Han kallade mig till sig långt innan jag kunde göra värst mycket alls. Gud är trots allt mycket mer intresserad av dig och mig som personer än av vad han kan ha för nytta av oss.
Som kuriosa fick jag också höra av min mamma att det är 42årsjubileum (eller 43?) av hennes nattvardsgång vid konfirmationen i Månstad. Det hade hon plötsligt kommit att tänka på. Imponerande att kunna hålla ordning på dagar sådär!
Jag har firat genom att tända mitt dopljus en stund vid kaffet på eftermiddagen. Hur gör du? Brukar du fira din dopdag på något sätt? Kommentera!
Lämna ett svar