 |
| Förr var det fler. |
Det finns förstås en och annan som slutar gå i kyrkan eller går ur kyrkan och lämnar den kristna tron. Jag tror ändå inte att de märks värst mycket i statistiken. Det som dominerar där är generationsväxlingen.
Frågar man medelsvensson visar det sig snabbt att han eller hon aldrig slutat gå i kyrkan. De har aldrig slutat, för de har aldrig börjat. Kanske minns de att deras farmor eller mamma brukade gå i kyrkan men själva har de helt enkelt inte haft med sig den vanan av gudstjänstfirande.
När det gäller de krympande medlemssiffrorna för svenska kyrkan är det samma sak. Gamla medlemmar dör och färre döps. Det är huvudanledningen till utvecklingen. En och annan går ur också men det är en liten rännil, inte en strömfåra.
Spelar det här någon roll? Jo, för det innebär att bilden blir en annan. Svenska folket består inte av folk som tagit avstånd från kristen tro. Det består av folk som haft allt mindre kontakt med den och vet allt mindre om den. Bland konfirmander idag finns inte ens fördomarna om kristen tro kvar.
Det är utmanande men inte hopplöst som det skulle kännas annars.
Lämna ett svar