 |
| Tänk vad fantastiskt de har det! |
”Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet. ”
Så sägs det och jag tror att det är ett av de pricksäkraste ordspråken. Väldigt, väldigt ofta sneglar vi mot andra och tror att de där har det så mycket lättare med det och det. Avunden. Jämförelsen.
I en variant som förekommer i den judiska kulturen sägs det till och med att
”Grannens spruckna kruka ser bättre ut än min som är hel”
Jag lider svårt av det där själv. Det finns personer jag gör bäst i att inte tänka för mycket på, för då drar jämförelsen igång. Och i den är mitt inte mycket att ha. Den jämförelsen förstör så mycket och gör det så svårt att uppskatta det jag har. Jag hade också länge väldigt svårt för facebook. Såg hur många visade upp de bästa stunderna och skrev de mest imponerande statusarna. Ett avundskrig.
Därför känns det också väldigt jobbigt att tänka sig att andra kanske ser på samma sätt åt mitt håll (fast jag innerst inne har svårt att tro att det kan vara så). Som präst är man ju ofta någon som folk pratar om och iakttar på avstånd. Även om man inte vet så mycket så fyller man i det som saknas utifrån någon slags föreställning man har. Ibland gör det att man blir betraktad som ett as oförskyllt, andra gånger att man får olika drömbilder projicerad på sig. ”Prästen, han som är så trevlig, har så fin fru och så välartade barn. Han har säkert inga bekymmer i världen. Och jag som har så många…” Kanske ser någon så åt mitt håll?
Jag tänker också att risken är stor att vi ser så på de vi möter via sociala medier. Du, min kära bloggläsare, kanske aldrig träffat mig. Det innebär att du fått fylla ut den information bloggen ger med antaganden. Kanske ligger det nära till hands att skönmåla då? Jag vet att jag själv ofta gjort det utifrån bloggposter och statusuppdateringar. Det blir lätt så när alla vill visa upp de finaste stunderna i livet och gömma de eländiga.
När vi ser mot granntomten ligger jämförelsen nära till hands. Jämförelser är sällan bra. De föder antingen högmod eller förtvivlan. Jag kan lova dig att mitt liv är långt från att vara lyckligt och lyckat alla stunder. Det är nog som de flesta liv. En blandning av kamp och vila. Jag vill därför lansera ännu ett talesätt. Det sägs stamma från Platon:
”Var vänlig mot de du möter, för varje människa utkämpar en hård strid.”
Så tror jag att det är, det stämmer med min erfarenhet. Det är svårt att vara människa för de flesta av oss. Därför behöver vi varandra.
Vad säger du om det här? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar