Manila och "mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström

Men, vad har den här bilden med en skildring av Stockholm på 1800-talet att göra? Vänta så ska jag berätta.

Jag har nu lyssnat klart på ljudboksversionen av ”Mina drömmars stad” av Per Anders Fogelström. Det är en stark historia om Henning och Lotten som arbetar och försöker försörja sig i 1800-talets Stockholm. Det finns också flera böcker till som följer familjens senare generationer.

Det är en bok med mycket elände i. Hårt slit. Stora barnkullar. Smuts. Sprit och prostitution. Det är nyttigt att påminna sig att det här faktiskt inte var speciellt länge sedan. 150 år eller så.

Det är lätt att hysa sympatier för Henning och Lotten. De sticker ut som nyktra, strävsamma och renliga i en tid då det var undantag istället för regel. Trots deras fattigdom och utsatthet framträder de som djupt mänskliga och man känner igen sig i dem.

Nu till bilden ovanför.

Som den vana läsaren av bloggen vet har jag som yngre besökt IFI-kyrkan på Filippinerna. Filippinerna är ett fattigt land. Det påminner på många sätt om Sverige för länge sedan. De flesta är fattiga, det flyttar in horder till Manila från provinserna varje dag. Alla vill de söka lyckan men för de flesta väntar bara ett annat slag av hårt slit. Stockholms bistra vintrar slipper de men istället har de tyfoner och jordbävningar som raserar deras ruckel. På bilden ser vi sådana inflyttande ”squatters” som byggt skjul längs järnvägsspåren.

Men likheterna stannar inte där.

När jag reste till Filippinerna hade jag bara sett verkligt fattiga människor på avstånd. På TV eller i enstaka fall med en tiggarmugg på gatan. Jag trodde att jag visste hurdana de var. Smutsiga, trasiga och eländiga.

Döm då om min förvåning när jag fick tala med dem och finna att de var som jag. Fattigdom gör ingen till mindre människa. På Filippinerna liknar många Henning och Lotten. Mitt i det fattiga är man strävsam, renlig, har hela kläder. Ler och är vänlig mot de man möter. Har sina lyckliga stunder mitt i slitet.

Ytterst sett är det väldigt lite som skiljer oss människor åt. Pengar, geografisk plats eller plats i historien, det är bara skrap på ytan. Du är som jag. Och jag är som du.