 |
| Graffiti på Kinnekulle, att frukta Gud innebär inte att tro han är en otäck gangster. Gud är som Jesus är. |
Via en amerikansk pastor på nätet fick jag ett nytt perspektiv på det där med gudsfruktan. Gudsfruktan är ett svårt ord för många av oss numera, jag har försökt bena ut vad det är och inte är och slå ett slag för det i ett tidigare blogginlägg.
Det jag blev påmind om är att det finns annan fruktan än fruktan för straff.
Man kan till exempel vara rädd att svika de man älskar. Min familj och mina vänner räknar med mig på olika sätt, det gör skillnad för mig att de tror på mig. Det medför också en viss bävan; kan jag leva upp till förtroendet? Kan det vara något liknande som menas med gudsfruktan? Att bäva inför att denne store Gud ändå har positiva förväntningar på mig och längtar efter gemenskap med mig. Det är en så svindlande tanke att det är rimligt om den väcker bävan i oss!
I gamla testamentet är gudsfruktan nära knutet till det förbund som israels folk lever i i förhållande till Gud. Förbundet rymmer moselagen och förväntan och ansvar på folket men det finns till helt på Guds initiativ och han håller det även när folket inte gör det.
Hur låter det här för dig? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar