 |
| Är besöket i kyrkan något för hjärtat, eller bara ”intressant”? |
I samband med mitt besök i Gudhem har jag funderat mycket kring det där med pilgrimer och turister. Vem är vad? Christian Josefsson visade på sin skål i Gudhems kyrka där man kunde lägga ner en sten och lämna sin börda åt Gud. Varje dag tömde han skålen och varje dag blev den fylld av nya stenar!
I en av våra kyrkor var det en kyrkvärd som pekade på knäfallet och sade till mig ”Jag tror att de använder knäfallet, de som kommer hit. Det ser ut på dynan som att den blivit använd”.
Många turister är pilgrimer utan att våga kalla sig det. Många besöker kyrkor och andra heliga platser på semestern och det är nog inte bara för att de är historiskt intressanta (däremot kan det vara skönt att ha något sådant att säga när någon frågar, det är ofta svårt att prata om sådant som har med vår andliga längtan att göra)!
Det omvända gäller förresten också. Jag tänker många gånger att jag för mig illa när jag kommer till kyrkor och andra heliga platser. Jag stövlar in med kameran i högsta hugg och med alltför lite vördnad.
Vi får alla öva oss på det där. Stiga in i kyrkan, möta blicken från krucifixet och säga ”här är jag”, eller ”tala Herre, din tjänare hör”.
Är du pilgrim eller turist när du reser runt i sommaren?
Lämna ett svar