Jag hänger kvar i söndagens tema med ”nådens gåvor”. Här med en tonsatt dikt av Atle Burman som jag tycker om. Den säger en hel del om Gud som låter det regna på goda och onda, som strör goda gåvor frikostigt omkring sig, och om oss människor som inte gärna gör det. Vad händer med oss om vi börjar tänka att allt det goda vi får till skänks är kärleksgåvor från Gud som vill visa hur mycket han älskar oss?
När vår Herre klär sommarn så ljuvligt i grönt
inte frågar Han sej om det kan vara lönt,
Han gör gullvivan skön och sånglärkan fri
helt utan tanke på ekonomi.
Nej av kärlek allena gör Skaparen allt
när vi kalkylerar förnuftigt och kallt
så om sommar och grönska berodde på oss
så blev det väl knappast ett grässtrå förstås.
Men kanske ändå när allt kommer omkring
vi tröttnar att räkna så kallt på allting
och lär oss det som vår Skapare vet:
att kärlek är grunden för all växtlighet.
För det bästa i livet är gratis och fritt
och ges utan tanke på mitt eller ditt,
njut sommarn som gåva ur skaparens hand
och bidra själv med en blomma ibland.
Lämna ett svar