 |
| Båtar tagna ur bruk för att de är omoderna. Men vi får använda vad vi kan oavsett om det ”duger”. Som Paulus |
Alltjämt i söndagens episteltext kan vi läsa hos Paulus:
”I kraft av den nåd jag fått säger jag er…” (Rom 12:3, bibel 2000)
Sedan följer en förmaning om att var och en ska ha självbesinning och använda de gåvor han eller hon fått på kloka sätt. Jag har dock fastnat för den första formuleringen ”I kraft av den nåd jag fått”.
Kunde även Paulus tänka att han var ovärdig att komma och förmana folk? Anade han invändningar, vem är du att komma här och säga hur vi ska leva? Kanske gjorde han det. Samtidigt visste han att det var den uppgift han fått, hans uppdrag. Självklart var han inte värdig eller förtjänt av en så framskjuten position, vem skulle någonsin kunna bli det på egna meriter? Just därför framhåller han att det helt och hållet är av nåd han fått den uppgift han fått. Om man inte fick göra eller säga något om man inte var perfekt först skulle ju inget bli gjort.
Jag tror att det finns kraft att hämta i det här bibelordet. För egen del känner jag ju emellanåt av samma situation som Paulus. Att stå och predika för folk, vem är jag att göra det? För andra kan det gälla andra situationer och uppgifter som vi tvekar inför för att vi inte tycker vi har rätt att ta oss an dem eller är oroliga för vad folk ska tycka.
Då får vi påminna oss att hela vår tillvaro i grunden vilar på annat än våra meriter. Vi är skapade med gåvor som vi ska använda, för Jesu skull är vi inte diskvalificerade för att vi misslyckats förut. Vi får och vi får göra vårt bästa. På gammalkyrkiska heter det här frimodighet och är något jag försöker öva mig i (och som verkligen inte kommer naturligt för mig).
Vilken är din uppgift idag? Låt oss göra vårt bästa och vara modiga. Rätt som det är kommer det situationer som kräver något av just dig och mig.
Lämna ett svar