Kvällens musikgudstjänst på Helenadagen påminde mig om hur fantastiskt vackert skrivet det gamla officiet av biskop Brynolf är. Så här står det om sta Helenas pilgrimsfärd till Jerusalem och martyrium.
”Men eftersom det är tryggare att möta en björninna i skogen när man har tagit ifrån henne hennes
ungar än att råka ut för en dåre som litar på sin dårskap, ingav Gud, för att ge rum åt vreden, henne
tanken, som tilltalade henne, att besöka de heliga platserna. Hon skydde inte mödan utan förenade
manligt mod med kvinnlig tanke och begav sig iväg till Jerusalem, som en gång den ärorika Helena,
Konstantins mor. Där ville hon lägga fram sin sak inför Guds prövning. Efter att ha genomkorsat detta
område och flera andra platser, där man vördar helgonens reliker, återvände hon hem, eftersom hon
litade på Herren och inte fruktade för någons angrepp. Fienderna framhärdade i sin ondska, gaddade sig
hårdnackat samman mot den rättfärdiga kvinnans liv och lade sig i bakhåll för oskyldigt blod. Men hon,
denna godhetens och fridens dotter och oskuldens lärjunge, visste att uthålligheten leder till fullkomliga
gärningar. Hon gjorde väl mot dem som hatade henne och bad för dem som förföljde och förtalade
henne. Hon var viss om att hennes förföljare beredde henne en segerkrona i himlen. Eftersom hon
kämpat efter reglerna, beslöt Herren att befria sin kämpe ur köttets fängelse, och för att kunna kröna
henne ännu härligare, tillät han att hon som martyr föll offer för de orättfärdigas svärd, något som dittills
varit sällsynt hos oss. En dag när hon var på väg till Götene för att vinna avlat i samband med
invigningen av kyrkan i Götene, överraskades hon av några av sina illvilliga motståndare. De tillfogade
henne flera allvarliga sår. När svärdet fått sitt lystmäte av den oskyldigas blod, lämnade de henne
liggande där mördad, lik ett oskyldigt lamm, medan anden strävade uppåt. Hon dog den första augusti
och lämnade kriget för den fred som övergår allt vi kan tänka.
Responsorium
Hon, den fullkomliga, utsätter sig för resandets faror, hon ger sig av utomlands till Herrens grav * och
överlåter åt honom att granska det som hon anklagas för. V. Utan människofruktan återvänder hon
sedan hem. *Och överlåter.”
—–
”Utan människofruktan återvänder hon sedan hem.” -tänk om det var något som kunde sägas om en själv!
Lämna ett svar