Bara ett till är nödvändigt?

Här är den i text också, bara för den här gången…

Ta på er mitt skonsamma ok säger Jesus, så här?

Bara ett är nödvändigt

Bara ett till, bara en till är nödvändigt. Jag tror att både du och jag tänker så. Jag tror till och med att det blivit mer och mer så under de senaste decennierna. Om jag bara hade lite mer tid, lite mer pengar, fick lite mer respekt, lite häftigare bil, lite snyggare partner, lite fler läsare på bloggen, så skulle allt vara bra. Det kom en bok för några år sedan som hetter ”nextopia”, som jag inte läst men titeln är bra. Och den ska handla om hur vårt samhälle är uppbyggt kring att vara missnöjd med det vi har samtidigt som vi ska förvänta oss att nästa modell, nästa partner eller vad det än kan vara, är den som gör att allt blir annorlunda. Det är starka tendenser i vår tid men de har förstås alltid funnits på olika sätt.

Som vanligt kan det vara lätt att gå med på att det här gäller andra men svårare att gå med på att det faktiskt också är så med mig själv. Det finns förstås mycket som vi ser andra jaga efter som vi själva inte bryr oss så mycket om men det finns helt säkert något i ditt och mitt liv. Jag var på präst och diakonmöte för alla stiftets präster i veckan och där var en gästföreläsare från England som berättade att han kommit till en amerikansk församling en tid. Där hade de allt det där som han hade längtat efter hemma i sin kyrka. De hade en kyrka som var full på söndagarna, de hade pengar att röra sig med och så vidare, men då visade det sig, förstås att de hade andra problem istället.

Så vet vi av egen surt förvärvad erfarenhet att det är. När den lugna stunden äntligen kommer så man får sitta ner i lugn och ro så är det något annat man saknar. När vardagen kommer med den nya partnern så irriterar man sig också på saker, har man mer pengar så tycker man ändå inte att man har tillräckligt med pengar. Det vi längtar efter fanns egentligen aldrig där. Vad är det vi längtar efter, vad är det egentligen vi behöver?

Kyrkofadern Augustinus har uttryckt det bättre än någon annan. ”Sök det du söker, men inte där du söker det”.

Han skriver också att vår djupa längtan är efter Gud, efter det förlorade paradiset. Det är en längtan hem som Gud lagt ner i var och en för att vi ska kunna hitta hem. Men vi, vi söker på så många andra ställen. Söker envist lyckan i allt sådant som inte kan ge oss lycka. Gentemot Gud är vi rebeller, vi är som envisa barn som säger ”kan själv” samtidigt som vi egentligen längtar efter en stor famn.

Det är bra om vi kan få syn på den där saken, drömmen vi har som vi tror är lösningen på våra problem. Vad är det i ditt liv som du skulle kunna säga ”om jag bara hade _____ så skulle allt bli bra”? Ta dig tid att fundera på det, för det kan säga dig många viktiga saker om vem du är, och framförallt, vad ditt hopp verkligen står till. För det du sätter ditt hopp till, det är din gud. Det är det en gud är, vare sig det är den verkliga Guden eller en avgud som inte kan ge något. Det är den som vi sätter vårt hopp till och väntar oss allt gott från. Det avslöjar också vems ögon vi helst av allt vill duga i! Vem vill vi imponera på? Vem vill vi ska se på oss med välvillig blick?

Eftersom vi har ett motstånd emot Gud i oss är det inte så lätt för oss att själva ta oss ur detta. Men evangelietexten idag innehåller ett erbjudande till oss!
28Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. 29Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 30Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Kom till mig, säger Jesus. Det där andra som jag tror ska funka som frälsare, det kommer inte hålla. Det finns ingen vila där. Men hos Jesus gör det det. Ta på er mitt ok säger Jesus. Det där kan kräva en liten förklaring. Jesus liknade på många sätt andra kringvandrande rabbiner i sin samtid. Dessa rabbiner lärde förstås ut Israels folks allra dyrbaraste skatt, moselagen. Fast all förstod den på något olika sätt. Summan av alla tolkningar av lagens bud kallades för den rabbinens ok, det man gick in under och bar i sitt liv. Och rabbinernas lärjungar gjorde väldigt bokstavligt det, de slog följe med sin lärare och lärde in hans sätt att tänka, och hans sätt att leva. Jesus har inte på något sätt satt sig emot lagen i gamla testamentet, den är ju uttryck för Guds vilja, en gåva till oss människor, men han ger också sin egen specifika förståelse av hur den ska förstås! Och hur den ska levas ut i livet! Det som gör skillnad är alltså den dagliga vandringen tillsammans med Jesus. Att ta till sig hans förhållningssätt. Att mötas av hans blick.

Vi som är tyngda av bördor och letar efter frid och räddning i allt möjligt som inte kan ge det, Jesus säger till oss: Kom till mig, följ mig som lärjunge, låt mig vara din förebild så ska jag visa dig att vägen till frid inte är som du tror. Det handlar om annat. Inte om att försöka bli så stark som möjligt eller omge sig med imponerande saker, det handlar inte heller om att förneka sig livets goda, det handlar om att lära sig ödmjukhet, vända sig till Gud och lita på att han vill oss mer väl än vi vågar tro. Be om hjälp! Tacka! Be om förlåtelse och lita på att Gud förlåter! Lev som att du är precis lika mycket ett Guds älskade barn som Jesus själv är. Där finns det vila för vår själv, när vi går in under det oket, Jesu förhållande till Gud, då ska vi finna att bördorna lättar.

Ett enda är nödvändigt. Det är som för Elia i öknen (i öknen blir det förresten väldigt synligt vad som verkligen är nödvändigt, när sjukdom drabbar eller meningslöshetskänslorna, vilken sorts öken det nu må vara, man bär inte på onödiga grejer på en ökenvandring). Gud är livets källa.

Det är inte ett till som är nödvändigt. Det är många, många saker

som vi jagar efter som inte är nödvändiga alls. Som inte ger vad vi hoppas. Det faller på plats när Jesus får ta över som grund i livet. Sök Guds rike och hans rättfärdighet, säger Jesus, så ska ni få allt det andra också.