Boken handlar om den så kallade ”Jesusbönen”; att i takt med andningen upprepa bönen ”Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig (syndare)” (man kan förkorta formuleringen om man vill). Tanken är att man hela tiden upprepar Jesu namn och påminner sig allt gott Gud vill för en. En härlig bön som man med fördel kan be när man inte vet vad man ska be.

Det är en riktigt spännande bok (faktiskt!) där man får följa den ryska pilgrimens andliga resa. Om det kunde man säga mycket men det jag framförallt bär med mig från boken är insikten att när det gäller bönen tjänar det ingenting till att försöka mäta kvalitén på den. Vi ber inte för att prestera ”bra böner”. Vi ber för att vända oss till Gud. Hur bra bönen känns ligger inte heller i vår förmåga att påverka, om det blir något av bönen är det Guds förtjänst. Det vi kan styra över själva är inte hur bra vi ber utan att vi ber. Därför kan man med fördel släppa all prestation och be enkelt, till exempel genom att upprepa Jesusbönen eller genom att be enkla vanliga ord utan att oroa sig för hur välformulerade de är.

Har du upplevt det som en börda att undra om du ber rätt? Har du läst boken? Kommentera!