 |
| En bra bok att hitta märkliga historier i! |
Tack vare en bok av Lennart Jörälv har jag stött på denna fantastiska lilla (och givetvis helt sanna) berättelse från Husaby.
Det var en gång en munk (det kan ha funnits ett kloster i Husaby intill biskopsborgen) som brukade gå hem till en av bönderna i Husaby för att tala om andliga ting. Som gäst i huset var han alltid mycket måttlig med mat och dryck och gav, får man förmoda, intryck av att vara en helig man.
En dag när bonden varit ute på resa och kom hem tidigare än planerat fann han emellertid munken på besök. På bordet stod den bästa mat huset kunde erbjuda och likaså det bästa ölet. Munken själv satt vid det dukade bordet med bondens unga och vackra hustru i knät. Munken var dessutom fräck nog att förneka sitt uppsåt utan påstod att han bara var där för andliga samtal. Han förebrådde till och med bonden för att han tänkte så låga tankar om en kyrkans man.
Munken och bondens fru fortsatte ändå att försöka träffas i lönndom men bonden höll ögonen på dem och munken var nära att hamna i bondens grepp mer än en gång. Till slut gillrade bonden en fälla. Han sa till sin hustru att han tänkte åka in till Lidköping och bli borta över natten på grund av olika ärenden men i själva verket väntade han bakom stugknuten. I skymningen kom mycket riktigt munken smygande i mörkret och gick in till bondens hustru. Då smög bonden fram med ett vargnät och spände upp det i dörrposten. Sedan tog han en påk och slamrade med den mot stugan. Panikslagna läten kom inifrån stugan och strax öppnades dörren och munken kom ut. Och fastnade i nätet.
Bonden slog munken gul och blå med sin påk och när denne till slut kom ur nätet blev hans trasiga munkkåpa kvar i nätet. Munken själv blev förstås till åtlöje i hela trakten och gav sig snart iväg därifrån.
Det fantastiska är att den trasiga kåpan blev bevarad och uppvisad för vem som ville se och att historien om munken i vargnätet spreds över hela riket. Med tiden kom kåpan att förvaras i Husaby kyrka.
1566 brändes Husaby kyrka av danska soldater på väg genom landet. Efter det stod den i många år med provisoriskt yttertak av halm. Vid Uppsala möte 1593 (då reformationens linje slutgiltigt vann i Sverige) gick Husabys kyrkoherde fram till hertig Karl och bad om ekonomiskt bistånd till ett tak. Hertigen ska då ha frågat om det rörde sig om ”kongshusaby i västergötland där munken fångades i haregarnet”. Han kände till berättelsen! Som kung ska Karl (IX) ha besökt Husaby för att se st Sigfrids källa men han bad först att få se munkens kåpa och det fick han också, den fanns kvar! Enligt uppgift höll kungen på att skratta sig fördärvad av den dråpliga historien.
Är det här en rolig historia nu också? Ganska grovkornig kanske även om man förstår att det vanliga folket tyckte det var tacksamt att få en chans att skratta åt hycklade och mäktiga kyrkomän? Själv tycker jag det är fascinerande att det hände just här och att berättelsen hade sådan spridning och livslängd. Så vitt jag vet finns det inga spår kvar av kåpan dock, så här 400 år senare…
Lämna ett svar