Jag var på kontraktssamling häromdagen och där berättade Bo-Lennart Johansson från Lilleskogs själavårdsinstitut om vad som finns på insidan i oss människor. Som du ser på bilden ovan har en människa flera dimensioner. Alltifrån det yttre som andra kan se (utseende, attityd, beteende) till det som rör känslolivet (som vi ofta kan uppfatta som jobbigt men där varje grundkänsla i grund och botten berättar något viktigt för oss; rädsla känner vi för att akta oss för fara, smärta för att minimera skada och vrede för att skydda det som är viktigt för oss, något slarvigt uttryckt) och innerst inne finns sätet för viljan, värderingar och en öppning mot det eviga. Bo-Lennart sa själv att han bara är amatörpsykolog men jag tycker det stämmer bra med mina erfarenheter. Helt klart är det många bitar som ska funka både enskilt och tillsammans med varandra för att vi ska må bra!
Nu var det inte det jag egentligen tänkte skriva om utan det här:
Bilden vill visa på den jobbiga pendling vi ofta kan hamna i. Å ena sidan har vi väldigt högt ställda mål och idealbilder för hur vi tror vi borde vara för att duga som människor, å andra sidan kan vi inte leva upp till dem och då hamnar vi i skam och självförakt. För att komma undan självförakt kämpar vi på ännu mer med att bli bättre och mer lyckade och sedan faller vi återigen ner i självhatet.
Om vi kan skapa ett rum i våra liv där vi får vara som vi är (nådens rum, inför Gud och människor) så blir livet lättare att leva. Det finns en stor lättnad i att tillåta sig själv att vara en vanlig och otillräcklig människa. Undan för undan kan vi lyckas med att sänka kraven på oss själva men också att inte döma oss alltför hårt när vi faller. Livet blir lättare och pendlingen minskar. Lär känna dig själv.
Den kristna tron kan för många bli ännu ett område att prestera inom men egentligen finns det dålig grund i teologin för ett sådant synsätt. Vi finns för att Gud skapat oss och vill att vi ska ha de gåvor vi har, Gud har blivit människa i Jesus Kristus och dött på korset för våra synder för att hela vår brutna gemenskap med Gud, oss själva, varandra och skapelsen, det får vi del av som gåva, inte genom att prestera bra nog. Om vi kunde rädda oss själva skulle han ju inte behövt dö på korset. Gud vill verka i våra hjärtan och väcka tro, också detta är Guds verk.
Det var delvis Bo-Lennarts tankar, dels mina egna. Speciellt det där med pendlingen mellan ideal och självförakt känner jag väl igen även om det blivit bättre med åren. Känner du igen dig? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar