Jesus, Barack Obama och en åsna

Men, där kommer ju Jesus… på en cykel?!

I söndags predikade jag om Jesus och Barack Obama och om varför vi firar Jesu intåg i Jerusalem som förberedelse för att fira jul. Den här gången har jag lyckats med ljudet också så antingen lyssnar du direkt här, tar med mig ut på springtur som pod (fast jag är ju så sävlig så det kanske inte funkar?), eller så läser du helt enkelt nedan.

Ett nådens år

Det lackar mot jul. Först kommer advent och på något sätt hänger de ihop men riktigt hur är inte så lätt att bena ut. Julen handlar ju om hur Jesus föds i ett stall men här handlar det om hur han rider in i Jerusalem på en åsna? Det händer ju före påsk det där? Vi får se om vi får någon klarhet i det. Jesus rider in i Jerusalem och blir mottagen som en kung. Kungar brukar tycka om att rida in och bli hyllade och då tar man gärna tillfället att visa upp sin makt på samma gång, ni har sett tavlan där Gustav Vasa rider in i Stockholm, det är Carl Larsson va? Vit stridshäst och bästa kungakläderna på sig? Eller så kan man tänka på de gamla romerska kejsarna eller segerrika romerska generaler som red in i Rom och blev hyllade, det var jättetillställningar, så till den grad att man tyckte det var bäst att ta och ställa en slav på vagnen bakom segerherren, en som fick hålla upp en lagerkrans över honom men samtidigt viska: kom ihåg att du är dödlig! Med alla de hyllningarna kunde de annars glömma av det och börja tro att de var gudomliga eller så. En sådan röst kunde nog en och annan behöva idag också?

Men det nyaste exemplet på intåg är kanske annars när Barack Obama var i Sverige i september, kommer ni ihåg det? Världens mäktigaste man, amerikas president kom hit och träffade Sveriges toppskikt. Han hade ett följe som hette duga! Först kom han i ”air force one” och då stängde de av stora delar av luftrummet över Sverige, sedan kom ett annat plan med alla bilar och så. När presidenten rullar någonstans har han en karavan på 20-40 fordon, inklusive en bil med kulspruta, ambulans, en bil som söker efter biologiska, kemiska eller radioaktiva hot, en med möjlighet att störa ut elektronik i omgivningen, kanske en likadan bil som presidentens så att man inte säkert vet var han sitter.

Presidentens bil kallas ”the beast” och drar 3,5 liter diesel per mil, så väger den också 7,5 ton. Den står emot pansarbrytande vapen, har en blodbank med presidentens eget blod utifall att det skulle behövas, bombtålig och säker för alla eventualiteter och punkteringsfria kevlardäck, skulle de ändå få punktering kan de köra på fälgarna istället. Så färdas man säkert och med klass, det kostar en slant men alla kan se att här kommer en viktig man med mycket makt!

Intåget i dagens bibelläsningar är annorlunda på så många sätt att man knappt vet vart man ska börja. På ett lastdjurs föl kommer kungen.

Vad säger det om Jesus? Vad är det egentligen för kung som kommer? Är han maktlös? ”Hans prakt är ganska ringa men döden kan han tvinga” sjunger vi första advent.

Margret Thatcher sade att att vara mäktig är som att vara en riktig lady. Om du måste berätta för folk att du är det så är du det inte. Riktig makt har inget att bevisa. Gud står förstås så långt över våra mänskliga maktspel att det vore löjligt om han behövde hävda sig här. Jesus är inte intresserad av att visa upp sin makt, just genom att så skyddslös rida in visar han vad verklig makt är. Makt som inte handlar om våld, där den som slår hårdast räknas som starkast. Jesu makt är makt som gör allt förtryck om intet.

Grejen med advent är, kan man säga, att Jesus inte ridit in i Jerusalem en gång i tiden, eller fötts till jorden en gång i tiden i Betlehem, även om det är viktigt. Sådan Jesus var då, sådan är han nu också. Han kommer till oss idag (vi kan tänka på processionen in i kyrkan idag med korset i spetsen). Vi ser honom inte på samma sätt men han lever och verkar.

Staden Jerusalem är, kan man säga, ditt och mitt hjärta (också). Dit vill Jesus komma, och han kommer som kung. Han vill att vi ska vara del av hans goda rike. I oss finns de som verkligen inte vill att han ska komma dit. Varför ska det komma en kung och styra över mig, säger de sidorna av oss. Jag klarar väl att vara min egen kung. Så tänker vi lätt men vi har fel. I själva verket är våra hjärtan, liksom Jerusalem under romarna, en ockuperad stad. Vi är fångna under så mycket. Destruktiva krafter som hindrar oss att vara så goda vi vill, egot som håller oss fast vid mig och mitt, skuld, skam, synden, ondskans välde som härjar på olika sätt här i världen. Döden som ingen av oss kan komma undan själva. Men vi är på något sätt medberoende så det finns ändå det i oss som vill ha det som det är. Det gör ont att släppa in ljus i mörkret. I staden som är vårt hjärta finns helt klart de som kommer börja ropa om att få denne kung korsfäst innan han hinner rubba ordningen för mycket.

I vårt hjärta finns också de som gläder sig och stämmer in i ropen. Hosianna. Hosianna är hebreiska och betyder på en gång hjälp och hurra. Hurra, nu är hjälpen här. Vi anar att det är denne kung som är den ende kungen som kommer för att göra oss fria. Sådär fri att vara sig själv som man bara kan vara i en trygg relation där man är älskad. De sidorna i oss breder ut grenar på marken och kläder också. Kom, du får göra avtryck i mitt liv. Vad betyder kläder när befriaren kommer, du ser ändå rakt igenom, ser mitt längtande hjärta. Gör mig fri att leva och älska som du.

Till slut finns också åsnan. Den är inte minst viktig. Den brukar jag hitta tröst i ibland. Även en åsna kan komma och bära Kristus. Då ska väl en präst lyckas ibland med? Och vi alla. Jesus vill använda oss för att komma till människor. Våra armar och ben, våra leenden, våra vänliga ord, vår uppmuntran och tröst. Vi kan tycka att det inte räcker långt det vi kan göra men om Jesus kan använda det kan det lilla också göra skillnad. Även en åsna kan bära Kristus.

Ja just det, varför läser vi om Jesu intåg i Jerusalem nu när julen närmar sig? Jo, de säger oss något om vem det är som föds där i stallets mörker. Vem det är som gör sitt intåg i denna värld på ett så anspråkslöst och skyddslöst sätt, i en krubba. Det är en konung, en befriare, en som ska förinta krigets vapen och förkunna fred för folken. Och vi får förbereda oss för julen genom att säga ”Hosianna, kom till mig också. Hjälp mig”.