 |
| Jodå, livet är en strid, särskilt för dessa gamla samurajer från 1800-talet. |
I en av våra adventspsalmer sjunger vi ”Det susar genom livets strid, en doft av himmelrikets frid”.
Jag läste nyligen om ungas ohälsa. Det verkar som att både psykisk och fysisk hälsa alltjämt ökar för nästan alla grupper i samhället. Utom just när det gäller ungas psykiska hälsa. Man kan undra vad det beror på. Ofta sägs det att samhället blivit hårdare men när man talar med gamla människor om vilka påfrestningar livet innehöll för inte så länge sedan så undrar man om det verkligen stämmer. Vad är det då som gör att unga mår så dåligt? Det ryktas (vad vet jag?) om att en del unga har svårt att tackla även normala motgångar (som att flickvännen gör slut) utan att söka psykiatrisk hjälp. Om det är så tyder det i första hand på dålig beredskap för motgångar?
En stor del av det att unga mår dåligt kanske är att vi också kan må dåligt av att må dåligt eftersom det inte stämmer med våra förväntningar?
När jag sjungit om himmelrikets frid som susar genom livets strid har jag tänkt att det kanske är ganska obegripliga ord för många. Inte för att betydelsen i sig är svårbegriplig utan för att man inte i första hand tänker sig att livet ska vara en strid? Unga får lära sig att allt är möjligt och ser dessutom mängder av drömbilder av tillvaron via media. Det blir kanske svårare än för någon tidigare generation att förvänta sig att livet innehåller mycket svårigheter? För de som nu är gamla var livets begränsningar ofta alltför givna.
Det här kan man fundera på i vintermörkret. Det gäller nog inte bara unga utan vi måste alla fundera på vad som är rimliga (inte för höga men inte heller för låga) förväntningar på tillvaron. Då kan pressen på livet lätta. Och trots allt är det också så att det susar ett rykte genom livets strid också. Om att vårt liv inte beror helt på hur vi själva bygger det.
Hur tänker du om detta? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar