 |
| Det här kan jag! Det är Jesus som rider in i… inte det? Är det Salomo? Han också? |
Det finns blogginlägg och så finns det blogginlägg. Det finns det där grejerna jag gärna vill skriva om men som är lite knepigare att få till på ett genomtänkt sätt så att de blir liggande. Här är ett sådant, nu gäller det att skriva det innan adventstiden går över eller nåt.
Minns ni Jesus på åsnan, på väg in i Jerusalem? Det är evangelietexten för första söndagen i advent. Där ”svarar” Jesus på en profetia i Sakarja bok om konungen som kommer i ödmjukhet och ringhet, ridande på en åsna. Det är en viktig bakgrund för att förstå vad de första åskådarna tänkte på när Jesus red in men det finns ett till bibelställe som klingar med!
I första kungabokens första kapitel befaller kung David om hur det sedan också går till när hans son Salomo blir smord och krönt till kung:
Då sade kung David: ”Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” De kom till honom, och han sade: ”Ta mina män med er och låt min son Salomo sitta upp på min mula och följ honom ner till Gichon. Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel, och ni skall stöta i horn och ropa: Leve kung Salomo! Därefter skall ni följa honom tillbaka, och han skall komma hit och sätta sig på min tron. Han skall bli kung i mitt ställe, honom har jag förordnat till furste över Israel och Juda.”(Bibel 2000)
Kungen ska bli smord utanför staden och när han sedan rider in igen gör han det tillsammans med prästen Sadok och profeten Natan på ömse sidor om kungens mula.
Vid Jesu intåg kunde alltså åhörarna (som kunde sitt gamla testamente utan och innan) associera till en annan kung som också ridit in på en åsna (och som säkert fanns med i tankarna redan hos Sakarjas åhörare). Den nysmorde kungen. Likheterna är slående!
Att vara smord med olja var ett speciellt tecken på utvaldhet av Gud, oljan är ett synligt tecken på Guds Andes närvaro. Det var inte bara kungar som smordes utan även präster och för den delen profeter, fast för profeternas del skedde väl ingen regelrätt smorning med olja även om de var smorda av Guds Ande till att vara hans budbärare. Dessa tre gestalter, kungen profeten och prästen är alltså de tre kategorier som är smorda till olika uppdrag av Gud i gamla testamentet.
Vill vi förstå vem Jesus är ska vi förstås titta på kungen på åsnan, den ödmjuke och tjänande konungen som råder och regerar för att det goda ska ske i världen. Men vi ska också titta på de andra två gestalterna, Jesus är den fullkomliga versionen av alla Guds uppdrag till människan.
Jesus är också den store prästen. I gamla testamentet var ju prästerna de som skötte offren i templet för människornas synder. På samma sätt är Jesus själv det fullkomliga offret som försonar världen med Gud (för en rejäl utläggning om Jesus som överstepräst kan man med fördel läsa Hebreerbrevet i nya testamentet).
Jesus är också den store profeten. Profeterna i bibeln är de som talar ord från Gud och i kraft av Guds Ande låter oss få veta Guds vilja. Genom Jesu person, ord och handlingar får vi klarare än någon annanstans veta vem Gud är. Jesus uppenbarar Gud för oss och därför kan han kallas profet.
På teologiskt språk brukar det här kallas för Jesu trefaldiga ämbete, kung, präst och profet. Det här är något jag stötte på först i de akademiska studierna så jag undrar hur välkänt det är numera. Förr hörde det till den vanliga katekeskunskapen…
Lämna ett svar