 |
| Det kan vara svårt att lära sig språket! |
Det religiösa språket beskrivs ofta som något som är mest är till besvär. De traditionella orden kring den kristna tron är ovana för många och många har svårt att få ihop dem med sina erfarenheter av det gudomliga. Så sägs det och jag tror säkert det ligger en hel del i det. Men idag tänker jag hävda motsatsen istället. Det är viktigt, fantastiskt och underbart att kunna använda det religiösa språkbruket! Det är klart att det sägs mycket dumt och att kommunikation många gånger klickar men i grund och botten är det viktigt att ha ett fungerande språk för sina erfarenheter!
Inspirationen till den här bloggposten kom när jag hörde Maria Küchen på Teologiska rummet i P1. Hon har kommit till tro i vuxen ålder, enligt sig själv hade hon varit någon slags agnostiker innan (agnostiker menar att vi inte kan veta om det finns en Gud eller inte). Hon visste egentligen inte riktigt vad hon trodde och i det, menade hon, var hon nog som folk är mest nu för tiden.
När Küchen kom till tro blev hon oerhört glad över dogmerna, att det fanns folk som hade reflekterat kring och uttryckt den kristna erfarenheten så att det inte föll på varje enskild. Den kristna tron bygger ju inte på egna känslor utan på händelser i historien. Om dem kan man fundera filosofiskt och teologiskt och växa i tron.
När jag hörde det tänkte jag på något jag hört. Någonstans hörde jag om några analfabetiska invandrarkvinnor som kom till Sverige. I samband med att de lärde sig svenska lärde de sig också att läsa och skriva och det fascinerande var att i samband med det lärde de sig också att tänka mycket klarare! De fick en bättre relation till språket kan man säga.
Bland många andra saker som är bra med språk är att de också hjälper oss att tänka. Väldigt många svenskar saknar ett språk och begrepp för religiösa erfarenheter (som de flesta utan tvekan upplever) och det gör att man har svårt att klargöra för sig själv och andra vad man tänker/känner/erfar.
I brist på ett genuint religiöst språk och språk för de djupare värdena i livet (som man förstås också uttrycker inom litteratur och annan konst) verkar det dessutom vara så att marknadens språk och logik får allt större plats. Det talas om varumärken, investerad tid, ”whats in it for me?” och många relationer präglas alltför mycket av en konsumentaktig inställning.
Det religiösa språket är alltså i grund och botten något väldigt positivt som det ligger i vårt intresse att fördjupa oss i. Det gäller strängt taget överlevnaden både för vår själ och för planeten.
Vad tänker du om religiöst språkbruk?
UPPDATERING
Prästen Johan Danz har svarat på den här bloggposten med några tankar om varifrån man lär sig ett trons språk, check it out.
Lämna ett svar