|
Kungar tre på marsch man kunde se |
Igår blev det en podpredikan utan text. Idag blir det en betraktelse från gårdagens musikgudstjänst i Ledsjö, fast utan ljudspår. Igår sjöng vi ut julen med kör och församling (fast den varar ju till påska? Fasta?). Jag blev dessutom välkomnad som församlingspräst i Ledsjö (i förrgår blev jag välkomnad på samma sätt i Husaby församling) med blomma och fina ord. Nog om det, här är vad jag sa. De här predikningarna gör sig bättre i talad form, när jag skriver dem vet jag ju alltid att jag kan formulera mig som det passar bäst i stunden och därför kan det bli lite oklart ibland som text tror jag. Det får du ha överseende med idag.
En källa jag dragit från i de här tankarna är julavsnittet på ”samtid och sanning”s podcast. Det hittar du här om du vill lyssna själv.
Det kan vara så att julevangeliet för många fått drag av saga och då gäller det nog i synnerhet för de tre vise männen, de tre kungarna, de tre stjärntydarna eller vad vi kallar dem.
I vår julkrubba kan det hända att de har olika hudfärg och kommer från olika håll. I legenderna så representerar de tre världsdelar, hela den kända världen, som kommer för att hylla barnet. Det sägs också att det var en ung man, en mitt i livet och en gamling, på så sätt är de representativa för mänskligheten också på det sättet. De har fått namn: Kaspar, Melkior och Balthasar. Deras grav finns för övrigt i katedralen i Köln och var en väldigt viktig pilgrimsort i århundraden. Där kan man tycka att det gått lite över styr med legenden. Mycket av det är goda meditationer om man så vill över innebörden i de internationella gästerna vid Jesu födelse men risken är att effekten blir att vi avfärdar alltihop som saga. En lite för skruvad historia för att vi ska kunna få ut något av den?
För evangeliets första åhörare var det förstås märkligt det som hände men stjärntydare i sig var inget konstigt. Det fanns det gott om i alla länder. I Israel skilde de ut sig genom att man ju bara trodde på en Gud, annars såg man ofta himlakropparna som gudar. Våra ”magi” som det står i grundspråket var någon slags blandning av toppvetenskapsmän, astronomer och astrologer.
Stjärnor kunde man bra. En annan sak man tänker när man läser texten är ju att förr måste de ju varit dumma i huvet. En ny stjärna tänds? Och den går före dem? Så funkar ju faktiskt inte stjärnhimlen. Och det visste de faktiskt också då. De tittade på stjärnorna och visste nog betydligt mer om dem än du och jag som inte vet så mycket. Omkring år 7 före Kristus passerade Jupiter och Saturnus varandra tre gånger på något år och effekten blev att det såg ut som en extra ljusstark stjärna. Efter vad man vet om deras tankar så kunde det läsas som ett tecken om ”lycka” och ”kung”. Efter vad jag förstått fanns det också vid den tiden förväntningar på att en ny världshärskare skulle framträda nära havet, medelhavet. Det finns visst utombibliska källor om det.
Så stjärntydarna begav sig iväg mot havet, de stannade förstås och frågade hos kungen i Jerusalem. Där får de höra det som alla vet, att Betlehem är kungens stad. Och så ger de sig iväg vidare dit. Stjärnan pekar ut mer exakt och teorier jag hört säger att det också kan ha varit så att den nya stjärnan var en komet med en svans som man kan tycka ”pekar” ner mot en plats.
De är sökare kan man säga. De är outsiders i Betlehem, vet inte hur judarna tänker och förstår sig kanske inte på dem, ungefär som om man som vuxen hittar vägen in i kyrkan. Deras sanningssökande har lett dem hela vägen till Jesus och det är sånt som händer också idag. De kan vara förebilder på det sättet. Vi får alltid börja där vi är och med vad vi redan förstått när vi söker Gud. Kärnan i den kristna tron är inte att man måste förstå hur man beter sig i en kyrka eller lära sig svåra begrepp eller nåt, det är att gå till Jesus. Leva i relation till honom. Tala och lyssna. Lägga ner sina gåvor och talanger för honom och se vad han kan göra med dem. Teologi är viktigt men det kristna livet är inte teori. Det är ett stort och märkligt mysterium, att vi har en Gud som förstår oss och vill dela livet med oss.
Ett ärligt sökande ingår i tron. Lämnar du Gud för sanningens skull så faller du i hans armar, sa en kristen mystiker. Jesus säger ju själv att han är sanningen. Kosmos innersta ansikte.
Magierna kommer med tre gåvor och det är därför vi tror att de är tre.De har med guld, till en kung. De har med rökelse, sådant som präster svingar på gudstjänster och de har med myrra. Det säger något om vem Jesus är. Han är verkligen den sanne kungen fast han föds i skymundan och framträder ödmjukt, han är som de gammaltestamentliga prästerna eftersom han kommer bära fram det stora offret, sig själv för att föra oss till Gud, och myrran, välluktande harts för den främste av profeterna, en som mer än någon annan visar oss Guds vilja och omsorg.
Vi ber
Gud, nu är vi samlade kring din krubba tillsammans med de tre stjärntydarna.
Tack för att alla människor var vi än kommer från är välkomna och kallade av dig
Hjälp oss att ständigt fortsätta vårt sökande efter dig och vår väg med dig, oavsett hur mycket vi redan funnit.
Amen
Lämna ett svar