Kommentarer

8 svar till ”Den gudstjänsten INTE är till för”

1. 

   Lena P

   15 januari, 2014

   Jag tänker att gudstjänsten är till för alla. Ponera att det inte kommer några andra än prästen, kantorn, vaktmästaren och kyrkvärden till en gudstjänst. Nog firar man väl gudstjänst ändå. Och då är den till för dem. Om där sitter församlingsbor i bänkraderna är gudstjänsten till för dem – men också för prästen osv. Men jag håller fullständigt med dig om att syftet aldrig får vara att framhäva dem som har uppgifter att utföra under och i samband med gudstjänster. Aldrig.

   Svara
2. 

   Stefan Nordlander

   15 januari, 2014

   Gudstjänsten är till för att Guds folk ska komma samman och tacka och prisa Gud, men det var inte därför jag skulle kommentera, utan för att framställa min undran om ni har återinfört manipeln i Husaby? Det finns mindre och smidigare, kan jag isf upplysa om!

   Svara
   1. 

      Tomas Jarvid

      16 januari, 2014

      Eh, det är en låtsasmanipel gjord av en stola. Vi trodde inte någon skulle se skillnaden…

      Svara
3. 

   Anonymous

   15 januari, 2014

   Man önskar väl att alla känner sej välkomna, särskilt de som inte räknar sej till Guds folk. Härligt och viktigt m. lovsång, men jag vill att flera ska lära känna Gud.

   Svara
4. 

   Simon

   15 januari, 2014

   I en bok jag har om ortodoxa kyrkan står det om olika synsätt på gudstjänsten, samt bl a ”vem den är till för”. Ska försöka hitta texten när jag kommer hem.

   Svara
   1. 

      Simon

      15 januari, 2014

      Ur boken ”Den ortodoxa kyrkan” av Nicolas Zernov, sid. 45-50.(Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag 1955)Zernov redogör för skillnader mellan östliga och västliga kyrkor. Han berättar först om historiska skillnader, och att kyrkobyggnaderna ser olika ut. Sedan kommer han till gudstjänstformerna, där västliga gudstjänster har tydligt början och slut, medan de östliga kan tyckas mer cirkulära. Men:”Den största skillnaden ligger emellertid icke i kyrkornas arkitektur eller i gudstjänstformen, utan i församlingens sätt att deltaga. Låt oss t. ex. jämföra en nordisk högmässa med en ortodox. De nordiska kristna samlas i kyrkan en kort stund före gudstjänstens början. De intar sina platser och väntar på att prästen skall komma in. Under gudstjänsten uppträder de alla på samma sätt, står upp eller sitter efter fasta regler. Prästens plats är helt avskild från menighetens. Han är avskild från församlingen i övrigt, både när det gäller avståndet, klädseln och sättet att uppträda. Ledningen av gudstjänsten ligger helt i hans händer; det är han som läser bönerna och skriftställena, väljer psalmerna och som predikar. Så snart gudstjänsten är slut, går alla tillsammans ut ifrån kyrkan med känsla av att man nu gjort sin söndagsplikt! Gudstjänsterna är ”rakt på sak”. Det kan finnas en känsla av förpliktelse förbunden med dem. De fostrar fram en anda av disciplin och lydnad, och de appellerar starkt till den enskilde kristnes vilja och moraliska ansvarskänsla.Ortodoxa kristna uppträder på ett helt annat sätt. De är inte så noga med att alltid komma i rätt tid till kyrkan, och de kommer utan vidare in, oavsett till vilken punkt i gudstjänsten man nått fram. Det första de företar sig är i regel att tända ett ljus och att sätta det framför en eller annan helgonbild, och först sedan detta skett, ansluter de sig till församlingens gudstjänst. Ortodoxa kyrkor har varken kyrkbänkar eller lösa stolar – blott några få sittplatser längs väggarna för de gamla och svaga – medan de allra flesta står, eller faller på knä, var och när de önskar. Här råder fullständig frihet och omedelbarhet. Men bristen på likartat uppträdande, och detta att ständigt nya människor kommer in medan andra går ut, omintetgör ej känslan av gemenskap vid en ortodox gudstjänst. Tvärtom, man får intrycket av en sluten familjesammankomst, där var och en enskild känner sig helt hemma och på sitt eget sätt ger uttryck för sin delaktighet i den gemensamma handlingen. Detta intryck förstärkes ytterligare av det stora antal barn som är med – ofta så små att de bärs på armen. Fattiga och rika står sida vid sida och tar tillsammans, utan något anseende till personen, del i gudstjänsten. Till denna beskrivning är det emellertid nödvändigt att tillfoga, att den rörlighet som är så typisk för en ortodox menighet, icke berövar gudstjänsten dess äkta högtidlighet. En from ortodox kristen är medveten om att han under gudstjänsten i kyrkan står eller knäfaller inför den allsmäktige och barmhärtige Guden, och att han lovsjunger och tackar hela universums Skapare, och han känner sig omgiven av de himmelska härskaror som prisar och tillbeder den heliga Treenigheten.–[fortsättning följer]–

      Svara
   2. 

      Simon igen

      15 januari, 2014

      –[fortsättning från förra inlägget]–[…]Men vilken kan då den egentliga orsaken vara till att det är så olika gudstjänstformer i öst och väst? Det har givits många svar på denna fråga: det nationella temperamentet, teologiska olikheter, inflytelser från uppenbara eller hemliga kätterier – allt sådant har nämnts. Den verkliga grunden står emellertid att finna i en skiljaktig uppfattning av förhållandet mellan den enskilde och samfundet.I Västern handlar, känner och tänker en kristen såsom enskild individ; men då han önskar vara tillsammans med andra i gemensam gudstjänst, underkastar han sig frivillig disciplin. Han går i kyrkan fullt medveten om sin individualitet men anpassar sig efter handlingens samordning, då han annars skulle finna det vara svårt att handla i samklang med andra. Han förväntar att bli undervisad, uppbyggd och befriad rån sin synd såsom resultat av sitt deltagande i gudstjänsten, vilken i sig själv är en handling, som i stor utsträckning beror på prästens personlighet (protestanterna) eller på den kraft som ligger i prästämbetet (katolikerna). Den välordnade och högtidliga atmosfären i de västerländska kyrkorna kan ibland verka stel och självsäker – den är resultatet av den stora press, som lägges på varje enskild församlingsmedlems vilja.[…]Den ortodoxe kristne betraktar icke kyrkogången såsom en plikt utan såsom ett privilegium, ty genom att deltaga i gudstjänsten sluter han sig till helgonens saliga skara. Han vet, att antingen han blott är i kyrkan några få minuter eller han stannar där flera timmar, så kommer hans deltagande i hela Kristi kyrkas tillbedjan alltid blott vara synnerligen bristfällig. Alla församlingens medlemmar är lika ovärdiga att vara närvarande, och dock är de alla lika välkomna hos sin kärleksfulle Fader och även hos de bröder och systrar, som redan gått in i den eviga livets glädje. Denna tankegång bidrager starkt till den förut nämnda friheten och formlösheten. Furste och tiggare, … – alla har de plats vid denna fest, och ingen av dem kan göra anspråk på någon myndighet eller hedersplats, då allt sådant tillkommer helgonen allena.”dl;drVästlig gudstjänst: Gudstjänsten firas av prästen. Genom att delta blir jag undervisad, uppbyggd och befriad från synd. Mitt deltagande förutsätter att jag är där i tid.Östlig gudstjänst: Gudstjänsten firas ständigt av både levande och döda. Jag kan gå in och vara med en liten stund (några minuter eller timmar). Eftersom gudstjänsten ändå alltid pågår så är det inte så petigt när just jag är där.

      Svara
5. 

   Tomas Jarvid

   16 januari, 2014

   Det här är tydligen ett ämne som engagerar, kul det. Så blir det bara när man skriver utan att tänka så mycket före verkar det som. Tack för alla kloka kommentarer!

   Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.