 |
| Brigida med halmkors och eld! |
En del bloggposter ruvar man länge på men till slut kan man inte skjuta på saker längre. Nu när firandet av Brigidas dag vid källan i Husaby är färskt i minnet är det äntligen dags att berätta lite mer.
 |
| Ur SkLt igår |
När Olof Skötkonung döptes i Husaby källa omkring år 1000 så ska det enligt uppgift ha skett i ”Sta Brigidas källa”. De flesta besökare till Husaby hittar till den källa som finns en bit öster om kyrkan (och som typiskt nog nu kallas st Sigfrids källa efter biskopen som döpte Olof med familj) men det finns faktiskt en källa till. Längs vägen västerut från kyrkan och upp i backen finns det en källa som rinner upp med en porlande bäck. Den rinner upp intill den gamla biskopsborgen och kanske vid den plats där Olof Skötkonungs gård en gång låg. Den är inte lika lätt att hitta (vi får hoppas det blir bättre med det framöver) men det står i alla fall en skylt vid den och bäcken är ju lätt att följa nerifrån och upp mot källan. På skylten står en gammal keltisk bön:
”Varje dag ber jag till S:t Brigid om:
att ingen eld, ingen låga skall bränna mig,
ingen sjö, inget hav ska dränka mig;
inget svärd, inget spjut skall skada mig;
ingen kung, ingen härskare skall kränka mig.
Men:
att alla fåglar ska sjunga för mig,
all boskap råma för mig,
alla insekter surra för mig.
Guds änglar skall beskydda mig.”
Denna Brigida måste alltså varit en välkänd person bland de första kristna i vårt land. Numera är hon okänd hos oss men alltjämt ett väldigt populärt helgon i sitt hemland Irland.
Sta Brigida av Kildare (st Bridget) föddes på Irland år 452. Hon har en fascinerande livshistoria. Hon hade en kristen mor, en slavinna. Hennes far var en hednisk hövding. Han hette Dubhtach och ägde modern. På grund av svartsjuka sålde fadern mor och dotter till en druid i trakten så där kom Brigida att växa upp. Hon fick en kristen uppfostran av sin mor men kände säkert väl till de hedniska sederna i landet. Som 10åring flyttade hon tillbaka till sin far Dubhtach och fick även en hög ställning i samhället tack vare honom.
Redan som 14åring blev hon nunna och när hon var 20 grundade hon ett kloster i Kildare. Där levde både munkar och nunnor. Hon ledde sedan det klostret, som finns kvar än idag, med stor vishet och omsorg om folket i och runt klostret. Hon såg uppenbarelser och det skedde underverk omkring henne. Hon dog den 1 februari år 525 och därför är det nu hennes helgondag. Hon räknas som ett av de kändaste helgonen i den keltiska kyrkan.
Den keltiska andligheten har något friskt över sig. Många gånger genom tiderna har den kristna tron haft livsförnekande drag och så men i den keltiska traditionen har det inte varit så. Skapelsen är Guds verk och är helig, jord och vatten, djur och människa. Gud är visserligen också bortom och ofattbar men också nära. Gud finns närvarande genom sin heliga Ande i allt utom där vi stängt honom ute. Kristus hjälper och för oss till livet i dess fullhet. Därför kunde man införliva sådant i den gamla tron på Irland som var förenligt med den egna tron. Så gjorde man nog också här i vårt land. Att Olof blev döpt i källa och inte i dopfunt tyder kanske på att man tog vid och tog över efter gammal naturtro?
Källan kan ha varit en helig plats även ännu tidigare än den fick bära Brigidas namn. Kanske var den helgad åt någon gudinna som havande kvinnor bad till? En källa där det väller upp friskt vatten ur de dolda djupen. Som en kvinna som föder fram nytt liv. För de orädda missionärerna var det liksom uppdukat för att berätta om Guds Ande som är källan till liv, glädje och livsmod. Helgon är ofta förknippade med källor, kanske för att de själv druckit så djupt ur livets källa att de formats av det och att vi lättare kan hitta de friska källorna tack vare dem?
Sta Brigida är skyddshelgon för mycket. Smeder och föräldralösa barn och havande kvinnor bland annat.
 |
| En rätt stor artikel i tidningen. Fler medier nästa år? |
|
Vi firade Brigidas dag med att den som ville fick gå barfota i källa (första februari var det ja) och knyta vita band i träden. Den exakta innebörden i detta vet jag egentligen inte mycket om men i ett kristet sammanhang är ju det vita dopets och segerns färg och Jesus Kristus själv är den som har levande vatten åt oss till rening och vederkvickelse.
|
Må Herren vara med dig där du går
Välsigna dig vart du än kommer
Må Gud vara nära dig på färden
Och välsigna den väg som öppnar sig framför dig.
Firandet var mycket vackert och stämningsfullt ordnat av Lotta som driver vandrarhemmet biskopsborgen och Therese, konstsmed verksam i Husaby. De hade ordnat med ljus och eld och soppa efteråt i borgen. Hoppas det här ska bli en lång tradition och att fler och fler ska hitta dit!
Det finns säkert mycket annat att skriva om om Brigida och hennes källa men det finns ju alltid chans att återkomma till det. Här är en länk till tidningen SkLt som var på plats.
Lämna ett svar