Börja och börja om på kärlekens väg

Kärlekens väg. Guds tanke med våra liv är att de ska präglas av kärlek till andra, till Gud och till hela skapelsen. Det är nog också vår vilja att det ska vara så, vi vill vara goda människor som gör gott. Vad är detta med kärlekens väg? Hur börjar den vägen?

Först något om vad kärlek är. Kärlek är ju ett stort ord. När vågar man säga att man älskar någon? Den gammaltestamentliga texten är en sådan som man ofta läser på vigslar; stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Inget kan stoppa den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom?

Kärleken är en mäktig kraft, mer eller mindre allt gott i världen kommer ur kärlek. I vår kultur där vi har romantiska filmer och sådana föreställningar så har ordet lite annan valör än i Bibelns texter. Kärlek handlar inte så mycket om känslor som man kan tro. Det handlar å andra sidan mycket om hur man faktiskt är mot varandra, vad man vill och vad man gör. Jag brukar säga att kärlek är att vilja andra väl och handla därefter. Det kan du gärna fundera vidare på. Stämmer det eller vad är kärlek egentligen. Jag säger att det handlar om att vilja andra väl och handla därefter. Det gäller i alla sorters relationer, både nära parrelationer, arbetskamrater, jobbiga typer, till och med fiender. Vi kan inte alltid tycka om andra, för känslor styr vi inte över, men vi kan välja att handla kärleksfullt mot vår nästa. Natanael Beskow har sagt att ”vänlighet är kärlekens småmynt att använda i de dagliga utgifterna”, det är bra för det visar vad kärlek är i vardagen. Hur jag är mot mina medmänniskor.

Hur börjar kärlekens väg? Jo det tror jag att vi vet allihop. Vi kan tänka oss ett litet småbarn som blir rustad för att leva sitt liv och ha omtanke om andra. Kärlekens väg börjar med att bli älskad. Det är så den börjar och den kan bara börja så. Vi är ofta sorgligt dåliga på att älska varandra vi människor men lösningen är inte att lyfta sig i håret, skärpa sig, ta sig i kragen eller så. Det kan vi inte. Vi kan tänka oss att vi har en tvättsvamp inom oss. När den är torr kan vi inte ge något ifrån oss. När den är full så kan den inte hjälpa att det droppar ut vatten, då finns det mycket att ge. Sedan kan man vara mer eller mindre generös däremellan, när svampen är halvfull. Vi kan bara ge det vi själva fått.

Så var det i dagens episteltext. Paulus skriver just så. Kristi kärlek lämnar mig inget val. ”Jesus har varit så god mot mig, utan att jag förtjänat det, och det förändrar allt. ”

I dagens evangelium riktar Jesus stegen mot Jerusalem. Han förklarar för sina rädda lärjungar att han måste göra detta. Han kommer att dö i Jerusalem. Men efter tre dagar ska han uppstå. Han ska visa dem hur kärlekens väg ser ut. Han ska ge av sig själv, och av det ska världen förändras för alltid.

Johannes och Jakob de tänker som så att det här är bästa läget att be om hedersplatsen i Guds rike. De tänker väl som vi ofta gör, slår vakt om möjligheterna att få en position med status och makt. De förklär sina önskningar i vackra ord förstås, och det gör vi ofta inför oss själva också. Inte är jag ute efter andras gillande eller beundran?

Jesus förklarar att de inte alls fattat än, detta med kärlekens väg. De som vill följa Jesus ska ta Jesus som föredöme. Dricka den bägare han dricker och döpas med det dop han döps. Vi har att följa Jesus och likna honom i hans sätt att vandra kärlekens väg.

Den som vill vara stor ibland er skall vara de andras tjänare. Och den som vill vara den förste bland er ska vara allas slav. Jesus har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna.

Det finns två sätt att använda makt här i världen. Det finns anledning att vara skeptisk mot maktutövning för den innebär ofta att man härskar över andra. Ser till att man själv blir stor på andras bekostnad. När presidentens palats i Kiev blev störtat nyligen så fick världen se bilder av en stor maffig tron som toalettstol i guld. Makt är farliga grejer, det kan ränna iväg med oss.

Det finns dock ett till sätt att använda makt. Nämligen att tjäna. Försöka använda sin makt så klokt som möjligt för att hjälpa andra. Det är Jesu väg och det ska vara vår väg. Det är kärlekens väg. Att vilja väl och göra väl. Men det är väldigt svårt. Gränsen mellan att härska och tjäna är så svår att se. Kanske svårare än tidigare till och med, i vår individcentrerade tid. Speciellt om svampen är tom, om vi inte är burna av att själva vara älskade, då faller vi in på härskarvägen direkt. Vare sig vi har en nation under oss eller bara våra närmaste att vara jobbiga mot. I brist på att vara älskade tar vi maktkänslorna som ersättning. En dålig ersättning förstås men ändå.

Den kristnes uppgift är därför först och främst att låta sig älskas. Jesus kristus kallar dig att vara hans lärjunge och det Jesus gör med sina lärjungar är att han ger sitt liv för dem. Gud erbjuder sin vänskap, bjuder in oss till att be, öppnar dörren till sitt rike för oss. Låt mig få älska dig säger han. Lita på att jag vill dig väl och handlar efter det. Jag vill inte härska över dig, jag vill tjäna dig.

Det här är svårt och obegripligt för oss som är vana vid makt på andra sätt. Vi har hört att om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle då ringakta honom? Jesus är den mannen. Han gick kärlekens väg till slutet. Och möjligen ringaktar vi honom ändå? Det är dåraktigt men ändå så klokt. Kärleken är vår enda möjlighet, världens enda möjlighet.

Kärlekens väg börjar med att bli älskad. Kärlekens väg börjar om med att bli älskad. Att vända sig till goda källor när svampen är tom, till sådant som verkligen kan ge livgivande vatten. Vända sig till Gud, be människor om hjälp, våga vara svag när man är det. Vi får del i det Gud har gjort, Vi döps i hans dop, dricker av hans kalk, tar del av allt det han gjort för oss.

Johannes skriver :

Mina kära, låt oss älska varandra,

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.

Fastetiden som börjar nu i dagarna är till för att hjälpa oss komma ihåg detta. Öva oss på att leva så som vi egentligen vill leva. Se med nyktra ögon på våra liv och se också det som inte är så vackert. Be Gud om hjälp. Försöka ta fasta på det vi verkligen tycker är viktigt i livet.

Emellanåt brukar jag tala om vägen som finns här i kyrkan. Altargången. Den är på ett sätt kärlekens väg. Inte för att vi kommer fram här för att vi alltid älskar Gud så mycket. Men vi kommer hit för att möta Guds kärlek. Bli påminda om den. Sedan har vi förhoppningsvis en lite fullare svamp och tar med den ut. Kärlekens väg leder ut i världen där vi får ge vidare det vi fått.