 |
| Vi är som dem mer än vi tror? |
Jag formulerar ju ganska många böner som bes gemensamt i gudstjänster. I samband med det har jag kommit att bli ganska känslig för en del ordval. Det finns en del ordval jag konsekvent byter ut om jag använder andra färdigskrivna böner som grund. Det är inte orden för Gud jag tänker på (även om de nog ibland kan stå i vägen för bönen för en del) utan de pronomen vi använder för de det bes för.
Jag tycker inte om när vi ber för ”de som…”. Möjligen kan det vara bra när man ber för folket i Syrien eller så där det uppenbarligen inte är någon av dem närvarande i rummet, annars är det sådär. Här är ett lite skruvat exempel:
Gud, vi ber för de som har problem med ekonomin
de som har ångest
de som har svårt att få ihop sina liv
de som är utsatta och ensamma
Amen
Vad annorlunda det blir om bönen lyder:
Gud, vi ber för alla som har problem med ekonomin
alla som har ångest
alla som har svårt att få ihop sina liv
alla som är utsatta och ensamma
Amen
I det där alla kan ju jag själv få finnas med. Det förutsätter inte att vi som ber själva är fria från fel och problem. Man sätter sig inte på varken höga hästar eller obekväma hästar som man inte får vara svag på.
Också som predikant tror jag ofta det är bättre att oftare säga
Alla som…
Oss som…
och inte minst:
Jag som… om det gäller en själv, så överför man inte för mycket på andra?
Vad säger du?
Lämna ett svar