Jag har hört en berättelse om den här sången. Det sägs att Violetta Parra som skrev sången hade en djup gudstro och att sången egentligen är en bön, det var bara det att den kristna tron var något som den förtryckande makten använde för att hålla folket i schack så det var svårt för henne att använda ordet ”Gud”. Då fick det bli livet istället. Så är det säkert för många idag också. Många av de kristna orden dras med negativa associationer som kan göra att folk värjer sig (fast det här försvinner nog mer och mer med generationsväxlingarna?). Då är det härligt att tänka att tron kan leva vidare även om man är kritisk till institutionerna. Tacksamheten måste få fortsätta att ta sig uttryck.
Det kanske är som en präst jag pratade med som sa: ”Om jag inte trodde på Gud, vart skulle jag gå med min tacksamhet?”
Läs också det här som jag tidigare skrivit om tacksamhet. Kanske pilgrimens viktigaste ord?
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
De har gett mig hörsel
Som i all sin vidhet
Fångar natten och dagen
Syrsor och småfåglar
Turbiner, hammare, ett hund skall och ett ös regn
Och röstens ömhet hos den som jag älskar
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig ljudet
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Moder, vän och broder
Ljuset som upplyser
Den karja väg min älsklings själ ska Vandra
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig lång vandring
För så trötta fötter
Jag gick genom städer
Genom djupa vatten
Över stränder, berg, i Öknar och på slätt land
Hem till ditt hus och dina Gröna ängar
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gav mig ett hjärta
Som i grunden darrar
När jag ser på frukten av det hjärnan skapar
Och det goda så långt borta från det onda
När jag ser in i dina klara ögon
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig skrattet
Det har gett mig smärtan
Så att jag kan skilja lyckan ifrån sorgen
Dom två ting som skapar alla mina sånger
Och mina sånger som är era sånger
Och alla sånger som är samma sånger
Och mina sånger som era sånger
Och alla sånger som är sanna
Lämna ett svar