 |
| Nu kan brudgummens vän vara glad, de har funnit varandra! |
Om man vill vara vänlig mot två personer som man vet skulle ha utbyte av varandra så försöker man kanske sammanföra dem på olika sätt. I en del kulturer har man satt detta i system när det kommer till nära relationer och äktenskap. Jag minns mötet med en äldre indisk kvinna som berättade med glädje och stolthet över de par hon lyckats få ihop och där det blivit riktigt, riktigt bra.
Hon kunde förstås inte göra allt åt dem. De var också själva tvungna att ta många steg för att relationen skulle bli verklighet. Det hon kunde göra var att tala väl för dem, lyfta fram goda egenskaper, väcka nyfikenhet, se till att de möttes. Sedan kunde hon inte göra mer. Bollen låg hos dem.
När Johannes döparen talar om Jesus säger han liknande saker.
”Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom.” Johannes svarade: ”Ingen får något som inte ges honom från himlen.Ni kan själva vittna om att jag sade: ’Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’ Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. Han skall bli större och jag bli mindre.” (Joh 3:26-30 bibel 2000)
Lämna ett svar