Felis katt av Husaby |
Idag, den 7e mars är det de kvinnliga martyrerna Perpetua och Felicitas dag enligt den katolska helgonkalendern. De dog som martyrer under en förföljelse denna dag år 202. Perpetua var en rik kvinna och Felicitas hennes slav, men de förenades av sin kristna tro så att de mer blev som syskon. Perpetua lämnade efter sig sin dagbok och det är den äldsta texten bevarad av en kristen kvinna.
Vår katt heter faktiskt Felicitas. Jo, vi kallar henne i och för sig för Felis men det är mer ett smeknamn (dessutom är hon en Felis Catus på latin). Så nördiga namn kan man ha på husdjuren i prästfamiljen.
Nåja, vad har då Felis katt för kvalitéer om man jämför med helgonen? Så värst ödmjuk är hon ju inte, som många katter tror hon snarare att hon är husets herre. Men så är det en sak jag tänkt på sista tiden. Felis är en katt, hon kan inte annat och hon vill inte annat. Hon är den Gud skapat henne till. Så är det däremot inte med oss människor. Vi är människor, skapade att leva i beroende och relation till vår himmelske Fader. Men vi vill inte vara det. Vi har svårt att tåla våra mänskliga begränsningar. Att inte veta allt, att inte kunna allt och så vidare. Felis är nöjd med att vara katt, men vi vill vara som Gud. Kanske kan den lilla katten vara ett föredöme för oss ändå?
(Det här är en återbloggning av en tidigare 7e mars. Testar att damma av ett gammalt inlägg och se hur man gör.)
Lämna ett svar