 |
| Lite ihopsäckad |
Ibland är det tungt. Tvivlen kommer. För min del tvivlar jag betydligt oftare på mig själv och på värdet i det jag gör än jag tvivlar på Gud (jag tror att det är så för många kristna?). Plötsligt tycks inget hålla måttet och känslan av meningslöshet breder ut sig.
Jag tänker på några ord jag hört någonstans. Det var en person som frågade en munk vad de gjorde i klostret och fick till svar: ”Faller och reser oss igen, faller och reser oss igen”. Livet är ofta en kamp. Med yttre omständigheter men kanske framförallt med oss själva?
På söndag ska jag predika om ”den kämpande tron”. Tron är ingen garanti för att livet ska bli helt igenom enkelt, däremot är det skönt att ha sin tro när det mulnar över livsvandringen. Skönt att ha någonstans att vända sig med sina bekymmer och sina tvivel. Då kanske till och med tvivlen kan leda till något gott, att jag vänder mig till Gud?
Lämna ett svar