 |
| Kvinnan med nardusflaskan såsom senare tider tänkt sig henne |
En tidig knäck för självförtroendet kan vara förödande vare sig det gäller sång eller andra talanger, eller för den delen tro. Alltför många har fått en liknande törn av någon som underkänt deras tro (läs gärna om vem är egentligen en riktig kristen).
I söndags handlade bibelläsningen om något liknande. En kvinna som söker upp Jesus i ett hus. Hon avbryter det som hände där genom att bryta upp en flaska oerhört dyrbar nardusbalsam och hälla över Jesu huvud.
Jag tänker mig de upprörda männen i huset lite som sångfröken i inledningen. Eller kanske som övernitiska trädgårdsmästare som tar fram saxen för att beskära så fort den sticker upp en liten, liten kvist ur jorden?
Jesus säger att kvinnan är ett föredöme i tron. Överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta om henne. Så säger han faktiskt, och så blev det ju också eftersom du läser om henne nu. Jag tror att hon är ett föredöme just för att hon kommer så öppet och oförställt till Jesus med det hon bär i sitt hjärta. Hon låter sig inte hindras av vad andra tycker och tänker (som vi ofta gör).
I sin viktigaste form är tro just inget annat än att vi vänder oss till Gud med det vi bär på, vare sig det är glädje eller bekymmer eller sorg. Det är inget för andra att lägga sig i, för det är något mellan oss och Gud. Den kristna tron säger att det räcker med en enda mellanhand mellan Gud och oss och det är Jesus och ingen förståsigpåare.
Så när jag läser om kvinnan med flaskan tänker jag särskilt på dig som fått din tro underkänd av någon annan. Låt dig inte knäckas! Det är klart att din och min tro aldrig är fullkomlig, den kanske bara är en liten planta som nyss börjat spira, men det som spelar roll är inte hur långt vi kommit utan i vilken riktning vi vänder oss!
Dela gärna dina reaktioner här nedanför!
Lämna ett svar