 |
| Oönskad |
I går var det världsdownsyndromdagen. Det är en fråga som berör mig och som jag (och det är inte så vanligt) kan bli riktigt ilsken över. I många länder föds det snart inga barn med downs syndrom längre, de aborteras bort efter att ha identifierats med KUB-test i livmodern.
Jag har inga romantiska idéer om hur det skulle vara att själv ha ett barn med downs syndrom, jag tror snarare att det är precis på gränsen till vad någon förälder kan klara av (och då ska de givetvis ha mycket stöd för att underlätta livet). Att det är jobbigt är nu i och för sig inget som gör ett barns rätt att leva mindre? Finns det plats också för svaga och mindre produktiva personer i vårt samhälle?
Det är svårt att skriva något klokt i så svåra ämnen så jag länkar till en som jag tycker gör det.
Läs gärna Joel Halldorfs inlägg om allt detta och hur ansvaret för hur man väljer att göra flyttats alltför mycket till individen.
Och så en helt annan sak. I går släpptes en film där komikern Johan Glans återigen framträder som prästen Albin och faktiskt möter den riktige ärkebiskopen! Ett fiffigt sätt att lyfta kyrkans insamlingsverksamhet i fastetiden. Man kan läsa mer bakomfakta hos Jacob Sunnliden som varit med och gjort filmen.
Lämna ett svar