 |
| Som barnet i mammans famn av Carolina Klintefelt |
Gud är obegriplig för våra små intellekt. Bortom vår fattningsförmåga. Ändå beskriver Jesus Gud som nära och engagerad. Den bästa bild han har för att förklara Gud för oss är den av en kärleksfull förälder.
Ju mer jag lär mig om mänskliga relationer, desto mer häpnar jag över hur väl det stämmer överens med hur människans relation till Gud beskrivs i Bibeln.
Jag inser att den som vill kan ta detta som ett tacksamt läge att kritisera gudstro; att det är SÅ likt våra mänskliga relationer kan väl lika gärna antyda att människan hittat på Gud utifrån våra psykologiska behov?
Bibeln envisas med att Gud skapat människan till sin avbild och inte tvärtom. Och faktiskt är det ju i så fall också helt logiskt att vi liknar Gud på väsentliga sätt.
Den här introduktionen drar ut på tiden men egentligen tänkte jag bara tipsa om en bra bok jag läst. Det är ”Som barnet i mammans famn” av Carolina Klintefelt. Carolina Klintefelt lyckas hitta en hel mängd tänkvärda paralleller mellan relationen mellan förälder och barn och Guds relation till oss. Nog är det en del av det som jag tänkt innan men väldigt mycket är också för mig nya vinklingar som jag uppskattat mycket att få ta del av.
Välskrivna och korta texter som alla utgår från en bibeltext (och som ofta ger nya nyanser åt bibeltexten genom att Gudsbilden är så positiv). Där finns också några poetiska texter.
En bra bok som jag uppskattade så det kanske du gör också.
Lämna ett svar