Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Jesus och Noah

Gammal, gammal bild på Noa och hans ark med alla djuren
Kanske är det lite populistiskt att plötsligt stava gamle Noa med h bara för att det finns en storfilm -”Noah” på biograferna just nu men vad gör man inte för att få lite träffar via google. Faktum är att jag ruvat rätt länge på det här blogginlägget men nu har ju Noa plötsligt och oväntat blivit aktuell så då är det läge att passa på. Tiden har kommit för min lilla utläggning.

medeltida valv Noah bygger sin ark
De fantastiska takvalven i Gökhems kyrka
Så här ser det ut i takvalven i Gökhems kyrka utanför Falköping. En av bilderna föreställer Noa (det där h:et är förresten precis som k:et i ”Noak” en hebreisk bokstav som är tyst i vår översättning) som bygger sin ark.
På medeltiden (och tidigare än så) var man inte rädd för att ta ut svängarna i bibeltolkningen. De såg berättelsen om Noa och arken som en förebild och förklaring av evangeliet.
Ondskan i världen har blivit så stor att Gud måste agera. Han ger givetvis alla möjligheter för de onda att vända om till bättre vägar men de vill inte. På hela jorden återstår bara den rättfärdige Noa och hans familj.
Och genom båten räddas allt det goda i världen medan det onda förgås. Likheterna finns där till Jesus, den enda syndfria människan, och hans räddningsverk på korset. Ser man det så är korset den fullkomliga händelsen, ondskan lyckas ju på något sätt ändå komma med på arken men in i det eviga livet och det himmelska Jerusalem kommer den inte. Gränsen mellan det onda och det goda går ju egentligen inte mellan människor utan inom varje människa. Det är bara Jesu verk som kan rädda oss då. 
Augustinus (tror jag) liknade Kyrkan vid arken. Han medgav verkligen också att Kyrkan är långt ifrån perfekt när han skrev något i stil med att ”inne i arken stinker det, men utanför drunknar man”.
Det är värt att notera några saker till i Noaberättelsen. Skapelsens roll till exempel. Gud är mån om att rädda alla djur. Det är orättvist att de får lida under människornas synd. Paulus skriver att hela skapelsen plågas av att vara lagd under syndens välde genom människorna, vilket vi lätt kan se omkring oss hela tiden. Gud älskar hela sin skapelse. Han är inte bara intresserad av att få människor till himlen när de dör, han vill rädda och gjuta nytt liv i allt det han skapat.
Det är också mycket intressant med regnbågen i slutet av Noaberättelsen. När Gud ska ge ett löfte om att aldrig mer dränka jorden gör han det genom att visa regnbågen för första gången. I bibeltexten står det att det är Guds ”stridsbåge” som blir upphängd. Den ska inte användas på det sättet igen. Den får hänga så att den inte är riktad neråt mot människorna utan uppåt mot Gud själv. När dagen är inne för Guds fullkomliga räddningsverk så låter han allt ont drabba sig själv på korset för vår skull. Det kan man tänka på när man ser en regnbåge!
Har du mer tankar eller frågor kring Noa så skriv gärna en kommentar! 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.