 |
| Josef från Arimateia ger sin grav åt Jesus |
En intressant sak med påskdramat är att det är andra än man borde kunna förvänta sig som gör de stora insatserna för Jesus.
Lärjungarna, de som har speciell status som Jesu närmaste, de bli rädda och flyr, eller blir till och med förrädare under dessa påskdagar i Jerusalem.
Istället är det andra som märker ut sig.
Nikodemus som försöker försvara Jesus i rådet. Pilatus som gör vad han kan för att inte döma honom. Simon från Kyrene som får bära korset åt Jesus. Josef från Arimeteia som tar ner Jesus från korset och lägger honom i sin egen grav. Kvinnorna som är de sista att stå kvar vid korset och de som går till graven för att ta hand om kroppen. Soldaten vid korset som blir den som kommer med den största och mest oväntade trosbekännelsen; den mannen måste varit Guds son.
Jag tänker att det är på samma sätt nu. Det är inte alla som kallar sig kristna till namnet men som står Jesus nära och gör stora saker för honom. Många som firar påsk på sitt sätt även om man inte är bekväm med att gå till en kyrka. I så fall är man i gott sällskap. Kring Jesus har de alltid funnits, och de är alltid välkomna hos honom.
Lämna ett svar