 |
| Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här! Världshistoriens mest fantastiska ord! |
Jag fick predika i Ledsjö igår på påskdagen. Det är härligt att predika på de stora högtiderna då glädjen över det som hänt får stå i fokus. Här är i vanlig ordning predikan i strömmande form (eller för nerladdning från iTunes eller http://www.sondaghelaveckan.se eller så kan man helt enkelt läsa nedan!
Påskdagen 2014 i Ledsjö
Vi är här idag för att Jesus uppstått från de döda. Vi är förstås här för att vi bestämt oss för att åka till kyrkan på påskdagen och höra om uppståndelsen. Se altarskåpet öppnas och se bilden av den uppståndne på sin tron. Men vi är faktiskt bokstavligen här idag för att Jesus uppstått från de döda.
Alla historiker är överens om att Jesus levat och att han blev avrättad på korset. Men sedan då? Vad hände sedan? Historiker kan förstås inte uttala sig om sånt som rör tro och så men det finns sådant de kan säga.
Strax efter Jesu död på korset gick ryktet om Jesu uppståndelse. Människor sade sig ha sett och mött honom. De var till och med så övertygade om sin sak att de vägrade ta tillbaka sina ord ens med hot om döden. De trodde bergfast på att det var sant det de sade! Det är ett historiskt faktum och då måste det finnas en orsak till det. Varifrån kom denna tro på uppståndelsen?
Vi måste förstå att Jesu lärjungar inte var mycket annorlunda än du och jag. De var inga andliga superhjältar, när det blev farligt så sprang de flesta rädda bort. Det var nästan ingen av dem som vågade vara med Jesus ända till korset. Kvinnorna vid korset, kvinnorna vid graven. De andra var för rädda. De var väldigt mänskliga helt enkelt. Som du och jag. Och de visste att romarna kunde sina saker. Bödlar vet hur man dödar. Jesus var död. Inget tvivel om den saken.
När kvinnorna kom från graven så står det att de inte blev trodda. Det var bara prat. Det är troligt, eller hur? Om någon kom och berättade för mig att en släktings grav var tom skulle inte mitt första svar heller vara ”han kanske har uppstått?”. Det är inte tecken på en stark tro utan på svagt huvud om man säger så. Döda är döda, det säger all vår erfarenhet och det var inte annorlunda på den tiden. De var inte dumma.
Men så springer Petrus och ser på graven. Graven var tom. Annars hade det ju varit lätt att avfärda ryktet om uppståndelsen! Ingen hade tagit kroppen, vem skulle det ha varit? Om romarna eller prästerna gjort det hade de förstås visat upp kroppen och fått slut på ryktet. Lärjungarna hade inget motiv att göra något sådant, de var besvikna över att ha satsat på fel häst och att den de hoppats på inte var den de hoppats på.
Vill man kan man se det som Sherlock Holmes: ”När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”
Och tron på att Jesus levde förvandlade de rädda och arga och sorgsna och besvikna lärjungarna till modiga och orädda vittnen.
Om graven var tom, och det är faktiskt frågan som hela den kristna tron står och faller med, om graven var tom så ställs precis allt på ända. Varför skulle lärjungarna sedan vara rädda för döden? De kände ju en som var starkare än döden och lovat vara med dem bortom döden. Varför skulle de överhuvud taget vara rädda dör något? Ju mer den oerhörda händelsen med uppståndelsen fått sjunka in, desto mer förstod de, och desto mer kan våra liv förvandlas när vi tar till oss den. De förstod att det är verklighet att våra liv ligger i Guds goda händer.
För lärjungarna stannade det inte vid den tomma graven, i evangelierna står det om hur de fick möta honom, levande. Tala med honom. Se såren i hans händer och fötter. Allt hade varit på riktigt. Den uppståndne Kristus verkar inte påverkad av tid och plats som förr, han kommer in i slutna rum, han dyker upp och försvinner. Om ett tag kommer Kristi himmelsfärdsdag och efter den är Jesus med oss på ett annat sätt. Överallt. Har han inte dött igen så lever han ju nu också.
Jesu uppståndelse, Jesu seger över döden, synden och ondskan, är kärnan i allt i den kristna tron. Ryktet om den har förts från mun till mun, från generation till generation, från land till land, från Jerusalem till Ledsjö. Till slut kom det människor hit och berättade om Jesus som besegrade döden. Också er död. Av kärlek också till er som lever här vid den här stora kullen. De berättade om den tomma graven. Och, så sade de, han lever nu. Ni kan tala med honom. Be och tala om allt ni bär på. Han är Gud som vet hur det är att vara människa. Det är goda nyheter.
Det går som en lång, lång kedja av människor mellan de som var med vid påsken i Jerusalem och oss som sitter här idag men jag är övertygade om att den hänger ihop hela vägen. Vi är här idag för att Jesus faktiskt uppstått från de döda. Annars hade det inte funnits någon kyrka i Ledsjö över huvud taget.
Låt ingen beklaga sina synder
Förlåtelsen har stigit upp ur graven.
Låt ingen frukta döden,
Frälsarens död har befriat oss!
Han fällde den när den höll honom fast.
Han som nedsteg i helvetet har plundrat det!
Död, var är din udd? Var är din seger, du helvete?
Kristus är uppstånden
Och du är krossad.
Kristus är uppstånden
Och demonerna har fallit.
Kristus är uppstånden
Och änglarna jublar
Kristus är uppstånden
Och livet härskar
Kristus är uppstånden
Och de döda befrias från gravarna.
Ty Kristus som uppstod från de döda
Är förstlingsfrukten bland dem som sover.
Honom vare ära och makt
I evigheternas evigheter. Amen (utdrag från Chrysostomos)
Lämna ett svar