 |
| En som gått på livets väg? Dödskalle i Husaby kyrktorn. Jag tror inte att den är riktig men vem vet? |
Den här gången är det söndag på riktigt va?
Igår fick jag döpa ett barn. Sedan kräktes ett eget barn här hemma. Egentligen skulle jag hållit i en friluftsgudstjänst på eftermiddagen. Alltid jobbigt när man gjort alla förberedelser och planerna ändrats. Samtidigt ett tillfälle att öva på insikten att jag inte är oumbärlig. Jo förresten. Hemma är jag oumbärlig.
Om några veckor går jag på lång föräldraledighet. Också det är en övning i att se att jag är utbytbar och ersättlig. Det finns en del inom mig som gärna vill vara oumbärlig men då är det en nyttig insikt att nästan allt kommer fortsätta som vanligt även utan mig.
Det är lite som att tänka på döden, det visar på vad som är viktigast i livet.
Idag har söndagen temat ”Vägen till Livet”. Känns som att det är ett ämne för mig…
Och jag ska predika om det i kväll i Ova kyrka. Kommer som vanligt på bloggen sedan.
Jag brukar ju liksom alltid hamra på den spiken. Kristen tro är en väg att vandra, en process, det handlar inte om hur mycket vi förstått utan om hur vi lever. Det är verkligen väldigt klokt men du ska veta att jag själv inte har lättare någon annan att följa det!
Så är det förresten alltid verkar det som. Jag predikar om det jag kämpar med. Eller så bloggar jag om det.
Fast man måste förstås drömma och ha visioner om hur man önskar att det var. Annars kommer man aldrig dit. Om det nu är dit man ska. Det är knepigt detta.
De gamla Bamsefilmerna är väldigt bra. Fast ljudbandet är fantastiskt! Jag kan tydligen det mesta utantill.
Lämna ett svar