Vad vore vi människor utan ord?


Ord, utan dem vore vi inte de vi är.
Ord, utan dem vore vi inte de vi är.

Jag blir alltid extra glad när jag hittar kopplingar mellan det teologin säger och det som kommer fram i vetenskapliga undersökningar av vår värld. Nu har jag ett sådant exempel.

Jag lyssnade på ett avsnitt av podcasten ”radiolab”, med titeln ”Words” -ord alltså. Det handlade om några ovanliga människoöden. Lyssna gärna.

Det fanns ett fall där en döv person inte fick lära sig använda språk (teckenspråk är ju också ett språk) att kommunicera med förrän i mer eller mindre vuxen ålder.  Tankeförmågan och förståelsen av omvärlden hade plötsligt ökat explosionsartat.

Ett annat fall handlade om hur en känd forskare av någon medicinsk anledning förlorade språket för en tid. Hjärnan stängde ner sig på något sätt och det hon berättade var fascinerande. Hon beskrev det som att för första gången i livet var den lilla rösten inne i hennes huvud tyst. Det var mycket fridfullt. Det fanns ingen distans mellan henne och världen omkring, hon upplevde sig vara ett med sin omgivning. Det var oerhört svårt att tänka utan ord! Det krävde oerhört mycket möda att göra de enklaste uppgifter. Med tiden kom hennes språk tillbaka och därför kunde hon nu redogöra för vad hon varit med om. Var gränserna för ”ett språk” går är inget de tar upp i programmet men de funderar lite kring musik som ett alternativt sätt att uttrycka sig.

Slutsatsen är att vi tänker med hjälp av språket. Det är på väldigt många sätt det som gör oss till människor. Utan ord kan vi inte göra oss begrepp om föremål eller idéer. Världen blir helt utan etiketter. Med språket står vi å andra sidan alltid på viss distans från vår omvärld. Vi benämner den och kan förhålla oss till den på ett betydligt mer objektivt sätt än något annat levande vi känner till.

I Bibeln är språket något som kännetecknar Gud. I skapelsen talar Gud och allt blir till. Om Jesus står det att han var Ordet, logos, den ordnande kraften i kosmos. Enligt biblisk tro är Gud på en gång immanent (genomströmmar världen med sin närvaro och vilja) och transcendent (bortom världen, oåtkomlig och åtskild från allt annat).

Människan är i sin tur Guds avbild. Adam och Eva fick i uppdrag att namnge alla djur på jorden, de fortsätter Guds verk av att tala in begriplighet i skapelsen. Att språket är en del av detta med att vara Guds avbild verkar väl rätt troligt?

Forskaren som förlorat språket såg det väl delvis som en härlig upplevelse att slippa vara på distans från sin omvärld utan uppleva den oförmedlat. Det kanske är människans gåva men på ett sätt också börda att på sitt sätt transcendera som Gud och också på det sättet vara Guds avbild?

I människan blir kosmos medvetet om sig självt. Ungefär så skrev en naturvetenskapligt inriktad Jesuit jag just nu inte kommer på namnet på. Språket är medlet som gör det möjligt.

 

Vad tänker du om detta? Skriv en kommentar!

 

2 kommentarer

Lena P säger
3 juni 2014 – 10:32

Jag tänker så här också att det inte är helt fel att åka på tysta reträtter ibland för att kapa distansen och återknyta kontakten med oss själva, med livet och med Gud. För även om vi genom språket är Guds avbilder är det ju också så att våra tankar många gånger står i vägen för tron och Gud, och ska man återknyta den kontakten behöver man fokusera på det man känner.

Tomas Jarvid svarar
3 juni 2019 – 11:14

Det är bra att du kompletterar! Vi har i och för sig språket med oss när vi är tysta också. Man tänker ju en del när man är på retreat och då har vi hela vår begreppsapparat med oss. Sen är det förstås skönt om man kan få släppa tankarna och bara vara en del av allt.

Rebella säger
9 januari 2015 – 09:58

I den ytterst lilla lingvistik jag läst fick vi lära oss att tänkandet delvis är beroende av språket. Delvis. Gränsen förklarades inte. Den som inte har språk kan ju förstås ändå se att det kommer stora moln som börjar bli mörka, dra slutsatsen att det troligen snart kommer att börja regna och bestämma sig för att gå hem.

Hon som fick en stroke. Märklig beskrivning. Behovet av att låta hjärntjattret vara tyst... "meditation", tänker jag då. Mantran som utestänger resten.

Tonåringar och vuxna som får ett språk: https://www.youtube.com/watch?v=5f31_UbCPq4

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 11:09

Det är delvis en annan fråga hur mycket våra tankar påverkas av språket. Också väldigt intressant. Det intressantaste med kvinnan med stroken är för mig att det antyder att språket, att kodifiera våra erfarenheter, sätter oss på ett slags distans från det omedelbara upplevandet. Som både kan antas göra oss till människor och avskilja oss från världen på ett annat sätt.

Jag ska titta på filmen, det verkar intressant!