Här byggs det bilar på löpande band! Så funkar inte tron?
Ibland kan man stöta på invändningar (hos sig själv eller hos andra) mot delar av den kristna trosbekännelsen. Ibland kommer frågan:
”Måste man tro på det här för att vara en riktig kristen?”
Det finns frågor man gör bäst i att inte svara på och det här är en sådan. Jag tror nämligen att frågan för det allra mesta är felställd.
Tron som kravlista?
Man kan lätt få bilden att kristen tro är som den här checklistan. Om man har förstått och gett sitt bifall till alla punkter så är man kristen. Jag menar förstås inte att det är fel att kunna och instämma i trosbekännelsen. Det är bra och viktigt och framförallt är det viktigt för kyrkan som helhet att hålla fast vid den så att vi är kvar på banan. Det jag menar är att om den kristna tron upplevs som en kravlista har vi problem. Grejen är ju att man också måste vara ärlig mot sig själv. Man kanske inte kan tro på ett visst sätt bara för att man känner att man borde. Tro handlar inte bara om hjärnan utan också om djupa lager oss. Vi måste sträva efter att vara ärliga mot oss själva. Läs mer om att växa i tro och vila sig i form. Det är också viktigt att vi inte blir alltför upptagna av oss själva och hur stark tro vi tycker att vi har. Det är en fara som alltid lurar på trons område.
Istället skulle jag vilja tänka mig den kristna tron som en tårtbuffé (eller nåt sånt, jag vet inte riktigt om det är en bra bild). Föreställ dig en tioåring som står inför ett bord fullt med tårtor. Väntar man sig att han ska fråga:
”Måste jag äta av alla tårtorna?”
Det hade nog i alla fall inte jag frågat som barn. Jag hade förväntat mig att allt var gott och försöka få med så många sorter jag bara kunde. Här finns det fina saker att upptäcka!
Man kan tycka att tårtbuffebilden är väldigt flummig jämfört med kravlistebilden men det är nog för att vi tycker det är så roligt när allt handlar om oss själva. Den kristna tron säger att allt gott är en gåva från Gud och att Gud själv är den som leder oss på vägen till sig. Trons väg handlar alltså inte om att jag på egen hand ska lyckas förstå allt och brotta ner mina tvivel. Den handlar om att vända sig till Gud som man är och lita på att mycket får falla på plats längs vägen. Det jag inte förstår nu kanske jag förstår senare.
Istället för att tänka att man antingen kan sätta en bock för ”klart” i marginalen när man förstått något, alternativt ta avstånd från konstiga idéer man inte förstår, så kan man istället tänka att man är på väg. Grubbla vidare. Det finns alltid mer att förstå än det vi vet nu, det kan vi vara säkra på.
Sen är det förstås också bra att öva sig i att bejaka de kristna dogmerna och förstå vad de betyder i mitt liv. Läs gärna den gamla, gamla bloggposten ”Men var lite mer dogmatisk då!”
Brukar du ställa dig frågan om vad man måste tro på? Hur tänker du?
Lämna ett svar