Nunnor som skojar med varandra…
I helgen skedde en historisk händelse i Linköpings domkyrka. Den svenskkyrkliga prästen Therése Olsson avlade livslånga klosterlöften. Hon arbetar för stiftet och arbetar för att återuppliva klosterlivet i Sverige.
Jag minns när filmen ”Nunnan” kom för några år sedan. Den handlar om Marta som 19 år gammal avlade klosterlöften och gick in i klosterliv för resten av livet. Filmen gjorde starkt intryck på många och jag hörde också många som reagerade starkt negativt.
Min tanke är att det att som ung kvinna gå i kloster kanske är det allra mest provocerande man kan göra i Sverige idag. Att avsäga sig parbildning och en hel snårskog av normer om hur en kvinna ska vara och leva. Av någon anledning tror jag inte att det är lika utmanande när män går i kloster men ni kan ju rätta mig om jag har fel?
Det är ju knappast av grupptryck någon går i kloster i Sverige idag. Det är verkligen att gå sin egen väg i livet och binda sig vid det liv man vill leva.
I ett samhälle som hyllar valfrihet och att leva som man vill har jag ändå en känsla av att det här är för mycket för många.
Blir du provocerad av klosterlöften? Vad är det som provocerar?
Lämna ett svar