Mitt dopljus. Trons ljus som tändes för så länge sedan.
”Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag för det är min dopdag! Hurra, hurra, hurra!”
Idag är det förvisso fredagen den 13e men det ska man inte bry sig om. Det man däremot ska bry sig om är att hålla reda på sin dopdag. Idag är det 32 år sedan jag blev döpt i Jesu namn i Brunns kyrka utanför Ulricehamn.
På ett sätt vet jag inte så mycket om vad som hände eftersom jag var en liten bebis vid tillfället. Samtidigt vet jag i allt väsentligt vad som hände. Jag fick ett personligt löfte om att jag tillhör Gud och att Gud är med mig alla dagar till tidens slut. Om man riktigt kokar ner detta med dopet så tänker jag att det först och främst är ett löfte från Gud. Det har jag ju skrivit om här tidigare.
”Som späd jag lades i din fadersfamn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat fast på villors stig
jag ofta svek dig, o bliv kvar hos mig”
Så står det i den vackra psalmen ”Bliv kvar hos mig”. Något att stava på en dag som denna. Igår såg vi förresten på prinsessdopet här hos oss. Det var ett fint dop och ett bra tal av ärkebiskopen. ”Inför Gud står vi alla i bredd”, sa han, ”jude eller grek, kunglig eller plebej”. Det är samma dop och samma ordning som jag har lett själv så många gånger sedan jag blev präst.
Det är ju också så att det är min prästvigningsdag idag. den 13e juni 2010 blev jag prästvigd i Skara domkyrka. Nu börjar jag få skaplig koll på hur man gör ändå, det tar ett tag att komma in i. Nu är jag som ni vet föräldraledig och utför inga prästuppgifter till vardags. Då får jag luta mig tillbaka på den första vigningen och Guds första löfte i dopet. Det är så mycket större att vara döpt än att vara prästvigd ska du veta.
Så idag får jag fira på något sätt. Kanske sjunga en doppsalm eller så. Brukar du fira din dopdag?
Lämna ett svar