Jag läser (bit för bit, det går inte undan direkt) i en bok om att läsa bibeln utan västerländska glasögon. Jag lär återkomma till den, det är viktiga grejer.
En sak jag snabbt blev uppmärksammad på och som borde vara rätt självklar är att hudfärg inte syns i bibeln. Självklart är det så, för Bibeln är ju ingen bilderbok. Jag tror dock inte heller att det nämns något om hudfärger mer än möjligen vid något enstaka tillfälle. Belästa läsare får kommentera med bibelställen.
Det betyder inte att det inte finns människor med olika hudfärger i bibeln. Där finns ju människor från jordens (nåja, den då kända antika världens) alla hörn och självklart såg de olika ut. Tyvärr var det förstås så att bibelns människor också hade fördomar mot människor av andra folkslag. Det är bara det att det nämn på sätt som vi som läsare idag inte begriper sig på. Det står om nubier, hettiter, mobitiskor, kananéer, egyptier och så vidare men vi vet kanske inte så noga vad det var för ställen och hur de såg ut som levde där. Vi vet möjligen att israeliterna på Jesu tid inte tyckte om samarier men i övrigt vet vi inte (i gemen) vilka föreställningar man hade om varandra. Här finns mycket under bibeltextens yta att fundera över.
Så när vi läser bibeln kan vi mycket väl, eftersom vi inte ser att det står något om hudfärg och annat vi begriper oss på, föreställa oss att att det såg ut ungefär såhär när drottningen av Saba besökte kung Salomo (jämför med bilden längst upp).
Samtidigt som någon med annan egen bakgrund mycket väl kan tänka sig att det såg ut såhär:
Och sanningen är kanske något däremellan?
Vad tänker du om detta? På ett sätt gör det kanske det lättare för var och en av oss att identifiera sig med bibelns personer, på ett sätt är det lite lömskt eftersom vi kan tro att bibelns personer är mer lika oss än de i själva verket är?
Lämna ett svar