Jösses vilka trötta barn vi har. Idag verkar det som att teletubbies får ersätta gudstjänst. Det ska ju vara en vilodag och den behöver de visst nu.
Jag har upptäckt en konstig grej. Vi har en väldigt smal och brant trappa och i den sitter ett trappsteg som knarrar som jag försöker undvika för att inte väcka sovande barn. Då har jag märkt att jag alltid går med samma fot före i trappan. Det är något sorts inlärt muskelminne eller nåt. Det går knappt att gå med andra benet först. Lustigt.
Häromdagen fick jag hålla i ett barn som bara var tre veckor gammalt. Det är allt väldigt speciellt.
Jag tänker på den gamle kyrkofadern Cyprianus på 200talet som sa att:
”den som kysser ett nyfött barn kysser skaparens hand”.
Idag är det förresten fem år sedan jag friade till min fru inte långt från där vi bor nu. Inte visste vi att vi skulle bo här då. Livet är märkligt.
Söndagens tema är ”kallelsen till Guds rike”. Det är verkligen en sådan dag jag skulle älskat att predika på om jag vore i tjänst.
Då hade jag talat länge om Gideon i gammaltestamentliga texten. Han som blir uppsökt av en ängel och svarar tvärt:
”Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss”
”Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel”
Lämna ett svar