Fint med lite tröst när det är tufft? Jag tror bilden föreställer män som försöker sluta röka…
Igår gick strömmen hemma. Det gör den visst varje gång det åskar, vi bor ju längst ut på ledningen och allt. Igår hade vi ett riktigt rejält åskväder över oss, det blev stora vattenmassor på gatorna i Lidköping, det talas om en tromb som gick fram i Källby och annat dramatiskt.
Vi fick förstås hantera situationen så bra som möjligt. Tända ljus och hålla barnen på gott humör. Nu var strömmen ändå borta rätt många timmar och då blir det alltför tydligt hur sårbar man är utan ström. När tar vattnet slut? Hur går det med maten i kylen? Har man dessutom ingen fast telefon och slut på batteri i mobilen så står man snabbt utan kontakt med yttervärlden.
Mitt dopljus. Ett ljus i mörkret.
Det är lite lustigt men jag minns det som att de få gånger det var strömavbrott under min barndom också var de få gånger som mamma och pappa tände våra dopljus, det var väl bra läge när man ändå skulle få lite ljus.
Jag brukar fundera på det ibland. Det är egentligen en rätt häftig bild av tron. När vår sårbarhet gör sig påmind och det är mörkt på färden då är det bra att påminna sig om Guds löften om att alltid vara med oss. Det bästa sättet jag vet att påminna sig om det är att tända sitt dopljus. Det är ju det det är till;
”Den som tror på mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”. -Jesus
Nu blev det inga dopljus tända den här gången men tankarna gick i alla fall ditåt.
Lämna ett svar