Settlers, roligt spel. Men bara ett spel.
Ett spännande begrepp jag hörde talas om via det roliga radioprogrammet ”Tekniksafari” är ”spelifiering” (här är programmet förresten). Spelifiering (eller gamification) är när man inför spelelement i andra saker som undervisning, handel eller annat för att förbättra engagemangsgraden, lärandet och så vidare. Jag har själv hållit på en del med att försöka lägga in vissa spelinslag i konfirmandundervisning för att försöka leka in kunskaper nästan utan att det märks.
Gamla samurajer, tävling som övning för strid.
En bok jag inte har läst men som har en briljant titel är ”När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan” av John Ortberg. Som jag förstått det utgår boken från bilden av ett sällskapsspel. Man tävlas och kämpar och går in för att vinna med liv och lust men så tar spelet slut och alla små pjäser ska tillbaka i lådan. Livet går vidare och några minuter senare känns det inte alls som att det var så värst avgörande vem som vann som det gjort i stridens hetta.
Det där kan man fundera mycket på. Det är mycket i livet som vi tävlar i, även om det inte ser ut så. Vi konkurrerar med varandra om stort och smått, så händer plötsligt en olycka eller något liknande och spelet avbryts. Vi får syn på vad som var spel och vad som var viktigt på riktigt. Vad spelade det för roll vem som hade nyast bil när spelet bryts av verkligheten?
Jag tror det är viktig livsvisdom att bära med sig den där meningen. När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan. Öva sig i att skilja på när det är spel och när det är allvar.
Hur tänker du?
Lämna ett svar