Musik är roligt för gammal som ung.
Igår hade jag på mig folkdräkt för första gången sedan högstadiet eller så. Jag och organisten Helena spelade lite fiol på invigningen av slåtterängen i Husaby. Det gick bra. Både musiken och dräkten.
Jag fick också förklara för några utländska gäster vad det var som pågick egentligen. Hur skulle du översätta ”folkdräkter”, ”hembygdsförening”, ”slåtter” och andra märkliga ord till engelska. Inte helt lätt…
Det är mänskligt att fela som vi säger i fiolsvängen.
Jag fick också cykla i folkdräkt. Det måste vara första gången i livet.
En ny spännande känsla är att man kan känna sig lite som Jimmie Åkesson när man har folkdräkt. Egentligen passar hela folkdräktsidén rätt bra in i det sättet att tänka. En dräkt man bara får ha om man kommer från rätt ställe.
I kväll ska jag och min fru spela och sjunga på musikgudstjänst. Det är dessutom i ”min” kyrka, Ledsjö. Känns som att turista i sin egen by eller nåt att vara där och låtsas vara musiker, men också väldigt roligt.
Detta med den kreativa processen alltså. Det är ju roligt att göra sånt här ihop men det verkar alltid finnas en jobbig fas av tvivel på att det blir bra som man ska igenom på vägen.
Det är också fint att få chansen att ha en lite mer poetisk approach i en gudstjänst med dikter och visor. Jag tycker sällan det passar så bra i vanliga gudstjänster men nu är det ju läge. Då kommer Lagerkvist och Dan Andersson fram.
Vad gör du idag?
Lämna ett svar