Det är mycket om tiggare nu. Plötsligt finns det tiggare vid ica i lilla Götene och likadant är det på väldigt många småställen där folk nu håller på och försöker vänja sig. Debatten stormar på. Många vill tydligen förbjuda tiggeri helt och det verkar kunna vara en valfråga inför hösten.
Jag blev glad när jag såg pastorn Tommy Dahlman skriva under rubriken ”Självklart ger jag pengar till tiggare”. Det är många i kyrkans sammanhang som rycker ut när skambeläggandet av människor blir för stort och det gläder mig alltid. Ordet självklart handlar här framförallt om att det borde vara självklart med medmänsklighet och omsorg om utsatta. Om det kostar några kronor, ett paket ägg, eller kanske bara ett leende att hjälpa en människa mot ett bättre liv så kan man gott kosta på sig det. Risken är, som jag ser det, stor att man använder raffinerade tankebanor för att försvara sin rätt att vara bekväm och snål, hur fint det än kan låta. Om inte annat kan man känna sig manad att vara en motvikt mot allt spott och spe tiggare tydligen också får utstå. Visst har många av oss råd att bli ”lurade” på några kronor i värsta fall?
Om du hellre säger att du vill hjälpa på annat sätt så är det fine för mig men jag kanske inte heller tror dig om att du gör det. Det brukar kanske oftare vara ett sätt att smita?
Det dyker också upp en del gamla, unkna, fördomar mot romer till ytan på nytt nu. Läs gärna den här (något äldre) artikeln om romernas situation i Rumänien.
Jag tänker också på Brene Browns bok jag läser nu. Att behandla människor i utsatthet på ett värdigt sätt är inte att dalta med dem eller att göra det tacksamt för dem att stanna kvar i den situation de är i nu. Att ge människor värdighet (vilket man ju kan göra med en vänlig blick mitt bland bortvända blickar) är i förlängningen det viktigaste man kan göra för att människor ska kunna förändra sig och sina liv.
Skam är alltid en återvändsgränd. Ju mer skam desto mindre tror vi på att vi kan göra något av våra liv.
Det är inte lätt att veta vad man ska skriva i en så stor och het fråga men det viktigaste är kanske helt enkelt är att vi slår vakt om vår medmänsklighet?
Lämna ett svar