Här går det mesta i!
Jag kom att tänka på något jag hörde av en vän för några år sedan. Det handlade om definitioner, det vill säga hur vi avgränsar olika företeelser. Jag fick höra om en skillnad mellan att definiera in eller definiera ut.
Den som vill ”definiera ut” väljer gärna väldigt snäva normer för vad som ska räknas med i definitionen. Typ:
”RIKTIG man är bara den som fällt ett träd, byggt ett hus och gjort en kvinna med barn”
-faktiskt ett ungefärligt citat av Jan Guillo
Eller så kan man ”definiera in”. Det är om man gör definitionen så vid att nästan allt och alla ryms i den. Typ:
”Klart jag är miljövänlig, jag sopsorterar ju” -Anonym miljövän med SUV och oljepanna hemma.
Problemet är alltså att definitioner inte är så objektiva som det kan se ut. Antingen blir de lätt orättvist snäva och exklusiva eller så blir de så vida att de nästan inte är meningsfulla längre.
Nu till KYRKAN. Det är lätt att känna igen de här mönstren i det kyrkliga landskapet. En del tar fasta på bibelns stränga krav på lärjungaskapet och räknar i praktiken bara med att ytterst få är ”riktigt” kristna.
Andra ser på hur Jesus hela tiden bjuder in och försöker räkna med också de som andra inte räknar med. Varje uns av längtan eller tvivlande tro räknas. Också till detta finns det en mängd bibelord att hänvisa till.
Var är lagom? Var är medelvägen? Hur undviker man dels att kyrkan bara blir för ett fåtal duktiga, dels att den blir helt utan sälta?
Jag har inget svar. Det får du fundera vidare på. Det kommer jag att göra. Jag tänker i alla fall att det är skönt att det egentligen inte är vem JAG räknar in eller ut som spelar roll. Det är något mellan var och en och Gud själv.
Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar